Nor-Erik Eriksson förknippades oftast med bergsprängning – det var helt enkelt hans yrke under ett kvarts sekel. Utöver detta hann han dock med att jobba i såväl skogen som på lantbruket. När den tiden var över och han rådde om sig själv tillbringade han många och långa stunder i snickarboa. Att arbeta i trä var för honom en länge närd tanke som förverkligades.
Eriks alster blev ett begrepp bland bruksborna, traktens befolkning, vänner och bekanta. Hans ljusstakar, speciellt äppelljusstakarna, var fint utformade och själva idén bar ju på traditionell prägel. Svarvade skålar och smäckra piedestaler ingick också i sortimentet.
Sedan hade den idoge jälkarbybon en annan specialitet som hörde hösten till, han monterade nämligen älg- och rådjurshorn, en syssla som engagerade honom under många år.
Nor-Erik förblev förstås alltid Nor-Erik men som pensionär skulle han säkert kunnat lystra till smeknamnet ”Svarv-Erik”. Det var bara att välja…
Personalia: född 1917 − död 1998