Bondfalls-Kalle Eriksson
Bondfalls-Kalle Eriksson var född i Byn i Vikmanshyttan. Året var 1874.
Han gick i skolan på bruket, i den så kallade Gamla skolan vid Tallgatan. Efter skolans slut började Karl på jordbruket där han var de äldre behjälpliga att köra brukets fem par oxar som då var de enda arbetsdjuren. För detta arbete hade han 30 öre om dagen, dagsverket började sex på morgonen och slutade inte förrän halv åtta på kvällen.
När konfirmationen var avklarad höjdes lönen till 50 öre om dagen. De äldre arbetarna hade vid den tidpunkten en krona och tjugo öre om dagen. Det skulle räcka till att försörja familjen. Naturaförmåner som mjöl och bröd förekom och hjälpte upp vardagen något. Efter några år på lantbruket jobbade Bondfalls-Kalle på flera platser i omgivningen, exempelvis i Domnarvet och Avesta. År 1898 mönstrade han på en båt och gick till sjöss. Man fraktade bland annat frukt från medelhavshamnar och ibland var det resor längs sibiriska kusten och i Norra Ishavet. En episod levde särskilt kvar i hans minne: mellan pingst och midsommar under 1800-talets sista år satt båten fastfrusen i Ishavet i hela 32 dygn – det var något helt annat än att fira midsommar på bruket…
”Seglatsen” blev inte så långvarig, redan år 1901 var han hemma i Vikmanshyttan igen. I hela 48 år hade Bondfalls-Kalle samma arbetsplats, nämligen i Bruks ångcentral som maskinist. Att sedan ångkraften alltmer fick vika för kompressorerna innebar också mera arbete för Eriksson, då skulle både ångpannor och kompressorer skötas. De sista fyra åren fick han ”lättare” arbetsuppgifter innan han vid 78 års ålder ansåg sig ha gjort sitt. Totalt blev anställningstiden bortåt de 60 åren, de tidiga lantbruksåren medräknade.
Bondfalls-Kalle Erik Eriksson var medlem i en del bruksföreningar. Han var bland annat en av pionjärerna i Konsumentföreningen och var med om att bilda Kooperativa åren 1903-04. Den första affären var inredd i den så kallade smedbyggningen.
Fiske var alltid Erikssons stora passion och det blev åtskilliga gäddor som drogs upp i fiskevattnen kring Vikmanshyttan. Att ro ”svirvel” hörde till hans specialitet.
Till sist vill vi återge ett kärt minne i Karl Erik Erikssons liv, dåtidens midsommarfirande i Vikmanshyttan: hela bruksbefolkningen bjöds på smörgås och öl uppe vid herrgården, där också ölet bryggdes. Midsommardansen på den tiden försiggick på gårdsplanen invid det så kallade Torpet. Och dit kördes mer öl efterhand som det dracks – ingen behövde vara törstig…
Karl Erik Eriksson blev 96 år gammal, gick bort år 1970.