Två säkra attribut förknippar vi med Erik Eriksson, Ho-Erik kallad, som tillbringade merparten av sin levnad i Vikmanshyttan.
Jo, för det första var han en biodlare av rang och för det andra, och något helt annat, vinterfiskare och pirktillverkare med bästa varumärke. Ho-Eriks lugn, hans stora kunnande och saklighet gjorde honom omtyckt och respekterad.
Året var 1909 när Erik föddes i Nordanby. Han tillbringade barnaåren i Granbo, flyttade senare till Nisshyttan där han jobbade i skogen. I mitten av 1930-talet var han anställd vid Säters kalkbruk men kom 1939 till Vikmanshyttan, köpte egnahem i Västanå och knöts till valsverket vid Wikmanshytte Bruk.
Ho-Erik Eriksson hade alltså två fritidssysselsättningar, biodling och fiske. Drygt 20-talet bisamhällen återfanns på Holen och dessutom fungerade han som ordförande i Hedemora Biodlarförening. Och när vintern randades tillbringade Ho-Erik mesta fritiden på traktens sjöisar. Med specialtillverkade – egenhändigt förstås – pirkar blev fångsterna allt som oftast av tillfredsställande storlekar. Och inte nog med det: flera fiskarkollegor ville gärna använda Ho-Eriks fiskedon som blev vida kända och erkända. Det hörde också till saken att han under många framgångsrika år var aktiv i ortens Sportfiskeklubb.
Erik Eriksson var även en mycket aktiv kooperatör, kanske en av de sista av det där genuina slaget.
Personalia: född 1909 – död 2000