Gamla Vikmanshyttan > Vikmanshyttebor > Ruben Elg – alltid med båda fötterna på jorden…

Ruben Elg – alltid med båda fötterna på jorden…

Han var smed i alla sina dar. Smeder var hans förfäder, ända bort till Måns Hammarsmed från Hörle Bruk i Småland på 1600-talet. Som smed mötte vi honom, tung och stabil, i Wikmanshytte Bruks smedja – mest tjänstgjorde han väl på senare tid som instruktör för smedlärlingar. En karl som det kändes tryggt och gott att ta i hand!

Ruben Elg

Ruben Elg

Som 9-åring, 1911, kom Ruben till Vikmanshyttan från Svartå bruk i Närke. Vid 13 års ålder började han arbeta i smedjan och blev kvar där tills han fyllde 67 år.

I 20 år var han ordförande i Metalls avdelning 188 i Vikmanshyttan och också under många år ledamot av Metalls förbundsstyrelse och LO:s representantskap, på riksnivå i Stockholm.

Även kommunalt var han verksam i olika nämnder och styrelser och i landstinget var han ledamot av förvaltningsutskottet. Tyngd och saklighet gjorde Ruben Elg respekterad, även av motståndarna. Som van och skicklig förhandlare blev han en stor tillgång för Bruket.

Bekant är hans insats 1968 när Bruket köptes av Stora Kopparberg och rationaliseringsvinden blåste snålt. Ruben gick direkt ”till kungs”, det vill säga till Jacob Wallenberg, vilket förde till ett omedelbart och positivt resultat. Tyvärr blev också Rubens bittra spådom när smältverket lade ner 1970: ”Om 10 år är det här Bruket nerlagt…” Det var inte så många som trodde honom då – men redan 1976 visste vi bättre…

I denna värld av släta knoddar
som le och buga för en slant
du späcke dina ord med broddar
och tale hälsosamt och sant

De här orden av en av våra diktare är tillämpliga på Ruben — en man som många av oss är glada att ha fått lära känna!

I en tidningsartikel om Ruben från 1968 citeras en för länge sedan verksam ekonom och högerman:

Det är långt ifrån att fackföreningsrörelsen undertrycker arbetarnas personlighet och gör honom till en massa. Jag tänker inte blott på dess disciplinära uppfostrande betydelse – jag tänker på den glädje som kan följa med arbetet i organisationernas tjänst – på de fall där jag sett ett liv vidgas och en personlighet växa endast därigenom att arbetaren fått något att ta hand om – någonting att sätta in sina krafter och intressen på.

Sant om fackföreningsrörelsen, om organisationerna i stort och om Ruben Elg!

Personalia: född 1902 – död 1972.


GÄRNINGAR – UTÖVER SMEDYRKET & HUSBONDSANSVAR I FAMILJEN I SOLHAGA:

Ordförande i fackföreningen Metall, avd. 188 1935–1955

Ledamot av Metalls förbundsstyrelse 1947–1965

Ledamot av LO:s representantskap – deltog i 44 avtalsförhandlingar

Aktiv i kommunalfullmäktige 1936–1970

Landstingsman 1950–1972

Erhöll Peder Svensson-medaljen (Hedemora kommuns förtjänsttecken) 1970

Ordförande i direktionen vid Säters sjukhus

Styrelseledamot i Hedemora Sparbank

Styrelseledamot i Folkets husföreningen

Styrelseledamot i Arbetarekommunen

Styrelseledamot i Egnahemsföreningen

Styrelseledamot Folkare vägnämndsområde

Styrelseledamot i Landskommunernas Förbund

Aktiv i idrottsföreningen VIF, m.m.!