Helga Elg var den äldsta av döttrarna i smedfamiljen Elg på Smedjegatan. Visserligen var hon född på Svartå bruk, året var 1898, men sina småländska rötter fanns alltid där. Det kunde handla om berättelser om den gamla släktens förehavanden eller på ett mera underhållande sätt sjunga ut i någon gammal visa, ibland någon sådan med religiös bakgrund.
Familjen Lovisa och Bror Elg flyttade till Vikmanshyttan år 1911, då var Helga tonåring. Uppväxtåren präglades av ett ständigt ”slit och släp” och i takt med att familjen blev allt större gällde det minsann att vända på varje krona liksom att tidigt försöka bidra till familjens försörjning. Helgas bidrog med detta genom tidvis anställning på dåvarande matservering på Mojsen. Och förstås ”flera handtag” för familjens väl och ve.
Eftersom modern Lovisa år 1940 gick bort i alltför unga år blev det allt viktigare att äldsten Helga ställde upp, med andra ord tog stort ansvar i hemmet. Pappa Bror Ulrik hade ju uppnått pensionsåldern vid det laget men jobbade kvar, ett par år som smed och fem år som portvakt.
Som vi nämnde inledningsvis hade Helga begåvats med stor berättarkonst samtidigt som hon ”utan övertalning” föredrog gamla visor och sladdängor i form av sång eller deklamation. Sommarstugan i Gessan var en plats för behövlig avkoppling och samvaro. Och bland samhällets många föreningar ägnade hon intresse och energi i ortens Röda Korskrets, fick till och med medalj för långt och uppskattat ideellt arbete.
Denna färgstarka personlighet, Helga Elg, gick ur tiden 74 år gammal år 1972.