Ellen Elg, med flicknamnet Englund, växte upp i Ingvallsbenning och Turbo. Där i den s.k. Sågarbyggningen bodde hon med inte mindre än elva syskon. Ellen var yngst i barnaskaran och födelseåret var 1911.
Under ungdomsåren tjänade hon sitt uppehälle som ”piga” (hembiträde), inte bara i trakterna kring Hedemora utan också i huvudstaden. Tjugosex år gammal äktade hon så vikmanshyttesmeden Göran Elg.
Ellen (ofta kallad Görans Ellen) var en ambitiös och händig person. Hennes talang för matlagning resulterade bl.a. i många släktmiddagar, stor trevnad i goda vänners lag men också som omtyckt mattant vid skolbespisningen. Det senare delvis under en tid då de yttre förhållandena inte var särskilt positiva, med servering i gamla gymnastiksalen.
Sy, brodera, sticka och en del vävning var Ellens fritidsintressen. Alltid blev det tal om gediget arbete som släkt och vänner fick glädje av. Också några av ortens föreningar fick bidrag till auktioner och försäljningar. Hon tillhörde den väl fungerande kvinnoklubben i Vikmanshyttan och stöttade i flera olika sammanhang hembygdsföreningens arbete för utveckling och överlevnad.
Ellen skrev dessutom dagbok, inte så sällan i form av en dikt med underfundigt rim. Hon fick förmånen att uppleva en lång och berikande pensionstid och lämnade det jordiska 2003, nittioett år gammal.