Georg Dalbrink

Kamreren Georg Dalbrink har verkligen skrivit in sig i den gamla stålindustrins personalförteckning. Han gick, som man brukar säga, den långa vägen, nämligen anställd år 1920 som huvudbokförare, så småningom kontorschefens högra hand och vikarie, år 1943 befordrad till kamrer och kontorschef vid Wikmanshytte Bruk. Det blev nära nog fyra decenniers jobb under ett tidsskede av skiftande förändringar. Han kunde, kanske bättre än någon annan, göra jämförelser och han gjorde dem med glädje.

Georg Dalbrink var född år 1892, på gränsen mellan Dalarna och Västman-land, i Söderbärke. Efter skolgång började han sin långa kontorsbana på Wahlströms & Widstrands förlag, kom sedan till ASEA i Västerås och slutligen till Vikmanshyttan. Kontoret sysselsatte då 7 – 8 personer.

Han ångrade aldrig att han slog sig ner på bruket. En härlig natur och rättframma människor var säkert avgörande för trivseln, allt enligt honom själv. Även arbetsklimatet var viktigt trots många gånger arbete till övermått.

Utöver arbetet engagerade sig Dalbrink inom dåvarande Hedemora lands-kommun, tillhörde under många år kommunalfullmäktige och var en av kommunens revisorer. Satt även i taxeringsnämnden och fungerade som krono-ombud.

Fritiden ägnade han också åt hemvärnet där han var chef i flera perioder och som jägare var han intresserad av skytterörelsen. Georg D. hade dessutom ”ett gott öga” till ortens idrottsverksamhet – tillkomsten av flera av anläggningarna under 1940-talet var delvis hans förtjänst. Och i rotaryklubben i Hedemora var han president ett antal år.

Georg Dalbrink gick ur tiden år 1992.