Henry Börjegren
Bondsonen Henry Börjegren från norra Ångermanland blev vikmanshyttebo år 1963. Det var jobbet som lärare som gjorde att han hamnade i det gamla bruks-samhället, en tid då fortfarande den gamla industrin var igång och präglade om-givningen rent allmänt.
Ångermanlänning var det, uppväxt i en liten by med ett 30-tal bondgårdar, en lanthandel med allt från hästskor och till sill till knappnålar och en B-skola. Och taxi. Familjen omfattade mor och far samt sju syskon. På gården fanns 7-8 mjölk-kor, ungnöt, häst, gris och får.
Till skolan var det intag vartannat år. Ofta var det omkring 20 barn i klass-rummet uppdelade på klasserna 1-2, 3-4 och 5-6. Den unge Henry stortrivdes i skolan och intressant är att hans första seriösa drömmar handlade om att en gång bli lärare eller präst. Och det där med lärarskapet slog ju in. I stället för präst blev kopplingen till kyrkan i form av kyrkvärd, och det i den nybyggda små-kyrkan i Vikmanshyttan år 1966…
Henry Börjegrens första betalda jobb var som ”getare” – vallpojke. Ett 50-tal fäkreatur skulle kom ut i skogen till lämpliga matställen och tillbaka till byn vid mjölkningsdags. Vallpojken hade hunnit bli tonåring, 14-15 år, med passade jobb i två somrar.
Att läsa och förkovra sig var av stort intresse för Henry. Till sin förvåning och utan hans vetskap ordnade modern en ansökan till Anundsjöbygdens realskola. Sommaren 1944 var det – och tre år senare hade han sin realexamen.
Korta lärarvikariat fanns det gott om och därigenom öppnade sig möjligheterna att prova läraryrket. Sommaren 1949 tjänstgjorde han som informator på säteriet Blomberg i Västergötland.
Henry Börjegrens första lärartjänst som utexminerad M-studielärare hade han på Seskarö utanför Nedertorneå. Det blev ett lyckokast av flera skäl, bland annat skulle det visa sig att han träffade sin blivande hustru, Margit Lejon från Ödes-hög. Hon tjänstgjorde där som hushållslärare. Detta hände vid en tid då de liv-ligaste samtalen och spekulationerna handlade om den så kallade Enboms-affären som rörde spionage i övre Norrland för sovjetisk räkning. Men det ju en helt annan historia, förstås.
Henry och Margit bildade familj, flyttade till Mjölby, arbetade som skollärare och familjen berikades med två flickebarn. Och kom flytten till Dalarna och Vikmanshyttan där de blev bofasta och byggde en villa i Solhaga. Och fick också en brukspojke, och nu ansågs familjen komplett!
Det kommande skoljobbet färgades av uppdraget från Skolverket: Är det någon skillnad mellan pojkar och flickor rörande ämnet teknik? Under en tioårs-period gjorde han jämförande experiment och studier med elever ur årskurs 1 – 9 vid olika skolor inom Hedemora skoldistrikt. Det visade sig, i korthet, att flickorna betonade det estetiska och tillämpbara starkare än pojkarna…
Kyrkan, bruksmuseet, röda korset
tre ”komponenter” som både Henry själv och makan Margit mestadels ”hängde” upp sin fritid. Förutom familjens väl och ve. De uppskattade ”till den milda grad” att de fick vara med vid tillkomsten av kyrkan och bruksmuseum i Vik-manshyttan. Under många år fungerade de båda såväl som kyrkvärdar och guider. Att även se ett bruksmuseum växa fram under kunnig och engagerad ledning var fantastiskt, konstaterar Henry litet rörd.
Röda korset och dess verksamhet tog Börjegrensmakarna också del av på ett aktivt sätt, på många sätt.
Numera är Henry Börjegren hedemorabo. Efter mer än 40 år i skolans värld gäller det att koppla och ner med ett lugnt pensionärsliv.