Karl-Erik Bergman
Javisst, en äkta bruksgrabb men med rötter både i Norn, Turbo och Bispberg. Karl-Erik Bergman kom till världen i årets första månad 1932. Och följaktligen började skolgången krigsåret 1939, med lärarkontakten Helen Bergenstråhle. Annars var det Vikmanshyttans meste skollärare, Bertil Eriksson, som var hans huvudlärare resterande skoltid.
Karl-Erik funderade på att läsa vidare vilket inte var särskilt vanligt bland arbetarpojkarna vid den tiden. Problemet löstes genom att han tog dåvarande NKI till hjälp och några kurser klarades av med bravur. Tilläggas ska, att året innan folkskolan var klar inträffade en mycket tragisk olycka i familjen Bergman. Pappa Sven som var växlare på bruksjärnvägen omkom i sitt arbete och efter den händelsen blev förstås uppväxten under tonåren annorlunda än vanligtvis annars.
Yrkeskarriären tog emellertid sin början på snickarverkstaden, stannade där i tre år sedan var det dags att stifta bekantskap med smedjan. Och där fungerade Karl-Erik som regulerare åt smeden Sven Sälgström fram till år 1952. Efter rekryten i Falun fick han sysselsättning som provare på det fysikaliska laboratoriet vid Bruket, en tjänst som betjänade både stålindustrin men också dåvarande hårdmetallverket.
År 1957 blev också ett olycksår. Den gången var oturen framme för Karl-Erik själv. Vid ett så kallat fallprov träffades vänsterögat av splitter med följd att synen inte gick att rädda.
När hårdmetalltillverkningen lades ner i Vikmanshyttan väntade jobb på driftsforskningen sju år mellan 1970 och 1977. Och nu var hela Brukets nedläggning ett faktum och ett kommande arbete på ersättningsindustrin Isolerglas skapades, och fram till 1982. De sista tio aktiva åren tillbringade Bergman i Säter, på Samhällindustrin som handledare och stödperson.
Musiken – hobby I
är redan från barnsben en verklig ledstjärna i Karl-Erik Bergmans liv och leverne. Hans första musikupplevelser förmedlades av kringflackande gårdsmusikanter, positivhalare och vissångare. Och för solhagagrabben blev inköpet av en klarinett i tonåren det första instrumentet.
Att vara intresserad av allehanda musik och till råga på allt ha musikalisk ådra som kunde utvecklas till hög nivå, då passade man väl in i dåtidens puls i brukssamhället. Sång- och musiklivet frodades verkligen. Många olika möjligheter låg inom räckhåll och Karl-Erik var en av flera som tog chansen till en ”musikalisk fritid”.
Första stegen togs tillsammans med kusinerna Åke och Allan Karlsson, Sven-Eric Sälgström och Sune Hjorth och Ungdomsklubbens verksamheter bidrog till övningar och åtskilliga framträdanden. Medverkan i Gunnar Vibergs respektive Bengt Gustafssons orkestrar och egen orkester – Karl-Erik Bergmans sextett – tillhörde 1950-talets musikliv. Liksom vikmanshytterevyernas eget liv och så ”kronan på verket” Eric Ahlans orkester, ett av mellansveriges främsta dansorkestrar.
Under många år, ända sedan tonåren har musiksammanslutningen Vikmanshyttans Musikkår varit ryggraden i brukssamhällets musikliv. Och blåsare (tenorsax och klarinett) Bergman har varit en bland många trogna musikanter som förnöjt tusentals människor, inte bara på hemmaplan utan runt om i landet och till och med i broderlandet i väster.
Och om nu inte detta var nog så kan vi förlänga listan över engagemang med följande: Vikmanshyttans Spelmansgille och Salongsorkestern. Vi glömmer förstås inte bort att nämna Eric Ahlans foxtrottklubb som blev en efterföljare när väl dansorkestern flera år tidigare slutat på riktigt, en fanklubb av helt unikt slag med flera tusen fans när den var som störst
Modellbygge – hobby II
En jättefin avkoppling skaffade sig Karl-Erik för många Herrans år sedan, nämligen bygga modeller för både sjö- och luftgående farkoster. Ett gott handlag och en hel del tålamod har varit förutsättningar och resultatet av många hobbykvällar. Många uppvisningar blev det också i många skiftande sammanhang, inte minst vid Bruksmuseum på bruket.
Hembygden – hobby III
Hembygdskänslan fanns alltid med i Karl-Erik Bergmans sinne och leverne. Intresset stegrades under årens lopp med återkommande medverkan vid ortens museum. Insatserna har också premierats med ”Årets kulturpris” år 2005. Folkets husföreningen har också fått hans tjänster i en lång rad av år.
Och på den så kallade ålderns höst musicerade han fortfarande. I Borlänge finns Olle Mobergs orkester, den heter Dalaseniorerna, och där medverkade Karl-Erik Bergman, förstås!
Karl-Erik lämnade oss i april månad 2017.
PS
Nu höll vi ändå på att missa ytterligare K-E-engagemang: bruksidrott och kommunpolitik – hur har fritiden räckt till?