Edvard Berg

Edvard Berg var en av de allra framgångsrikaste industrimännen i gamla brukshistorien. Som överingenjör vann han allmän respekt och varm sympati. Hans energi och stora kunnighet var faktorer som gjorde att hans insatser för vikmanshytteindustrin blev så betydande.

Men låt oss börja från början av Edvard Bergs liv och leverne:

– född i Enviken (drygt ett par mil norr om Falun), år 1883

– utexaminerades vid Falu bergsskola år 1903

– blev biträdande ingenjör och verkmästare i Vikmanshyttan (1905)

– flyttade till Lesjöfors år 1907, jobbade där som valsverks- och martiningenjör

– utlandspraktiserade i Tyskland respektive USA

– var tillbaka i Sverige och Värmland år 1914, till Nykroppa

– år 1918 utnämndes han till överingenjör i Vikmanshyttan, en tjänst som sysselsatte honom till mars 1948, med andra ord i tre hela årtionden

Bruket var då mitt uppe i en betydelsefull utvecklingsprocess med bland annat martinverket just färdigställt och valsverket under uppförande.

Som dalkarl var Edvard Berg varmt fästad vid sin bygd och därmed intresserad av att värna gamla seder och bruk. Att Wikmanshytte Bruk trots rationaliseringar och moderniseringar ägde kvar något av det bästa av gammal tradition och fick så länge var mycket överingenjör Bergs förtjänst.

För allmänna uppdrag hade Edvard Berg inte så mycken tid. Helt undgick han inte vissa uppdrag, såsom

Ledamot i Vägstyrelsen, brandchef i Vikmanshyttans ”elitbrandkår (i två decennier), inspektor för Vikmanshytte-Thurbo föreläsningsförening, ledamot i Södra Dalarnas Tekniska förening samt grundare och en tid gillesmästare i Uchatiusgillet, brukets tjänstemannaklubb.

Edvard Berg gick i pension våren 1948. Tyvärr fick han inte njuta sitt otium som pensionär. Redan i augusti samma år avled hedersmannen, Vikmanshyttans stora industriledare. En ovanligt duglig man, en rättrådig och god människa gick genom honom bort.