Karl Bäck

När Karl Bäck – mer känd som Bäck-Kalle – skulle gå i pension som förman på mekaniska reparationsverkstan fälldes följande kommentar från både arbetskamrater och verksledning: ”Hur skall Bruket då gå?” Året skrevs 1974 och en 49-årig arbetsgärning var till ända. Den något humoristiska frågeställningen vittnar om en arbetsinsats och kunnighet som nära nog saknar motsvarighet i stålverkets historia.

Kalle började redan som 13-åring som hjälpreda åt fadern. Denne, som också hette Karl, var klensmed och skötte om reparationerna på bolagets lastbilar och jordbruksmaskiner. Det var en lärlingskola som hette duga för den händige ynglingen.

Åren gick och Bäck-Kalle skaffade sig successivt mer och mer kunskaper om företagets maskinpark. 1964 befordrades han till förman. Pliktkänslan gjorde sig påmind vid åtskilliga tillfällen. När något gått sönder var det bara att kontakta Kalle, snart sagt under dygnets alla timmar. Han var mycket omtyckt för sitt glada och positiva sätt att närma sig uppstådda problem.

Kalle var en händig karl som ”pulade” med det mesta. Inget konstigt alls att han fick snickarverktyg av arbetskamraterna när pensioneringen var ett faktum. Egnahemmet i Solhaga väntade ju på reparation.

Personalia: född 1912 i Byn − död 1998 i Solhaga