Arvid Arons

Fjärdingsmannen Arvid Arons var på sin tid ingen okänd person i vikmanshyttetrakten. Under det trettiotal år han var verksam i Vikmanshyttan och Hedemora landskommun gjorde han betydande insatser, främst inom sitt yrke men även i andra sammanhang.

Arvid Arons var född i Jälkarbyn, året var 1883.

Förvärvsarbetet började tidigt – vid 16 års ålder fick han arbete på Krylbo-Örebro järnväg som smedhantlangare. Förutom Arvid fanns ytterligare fyra söner Arons vid järnvägsbygget. År 1903 tog han värvning vid Göta ingenjörskår, på den tiden belägen i Karlsborg. Under den treårsperiod han ägnade åt krigsmakten fick han bland annat vara med om unionsupplösningen Sverige – Norge, en oförglömlig händelse.

Jälkarbysonen ställde åter kosan till fädernebyn. Det blev emellertid en kort tid hemmavid. Arvid begav sig nämligen ut på nytt. Han var med om att bygga kraftledningen i Stora Skedvi, vidare ägnade han sig åt studier i en handelsskola i Göteborg, fortsatte utbildningen som resulterade i yrket sjukvårdsbiträde.

När Säters sjukhus öppnade var Arons nyutexaminerad, jobbade i fem år som biträde, år 1918 stiftade han vid bygget av Norndammen bekantskap med vikmanshytteindustrin.

Så kom 1920-talet och polisväsendet in i hans bild. Han blev fjärdingsman i Finsta fjärding till en början och från 1934 även i Vigges fjärding. På den tiden var skatteindrivningen fjärsmans huvudsakliga syssla. Det blev naturligtvis små dispyter ibland men i det stora hela var hans omdöme om vikmanshytteborna gott. Efter ett kvarts sekel pensionerades han 1945.

För att inte riktigt koppla av från tjänsten hade Arvid Arons kvar en del förrättningar som bouppteckningar och liknande ”skrivarbeten”. Han var också godeman i godemansfonden för arvingar som vistades på okänd ort.

Arvid Arons var en färgstark personlighet, som rättframt och utan sidoblickar sade sin mening. En lugn och gemytlig karl, respekterad representant för den gamla stammen.

År 1967 gick Arons ur tiden.