Trots 1920-30-talens oftast mindre goda tider fanns ett imponerande engagemang bland många bruksbor. Till dessa pionjärer hörde makarna Klara och Ivar Andersson. Redan då hade det ideella arbetet kommit i gång på ett berömvärt sätt – och samhörigheten stärktes allteftersom.
Hustrun Klara, född 1898, tillhörde den stora vikmanshyttesläkten Bergman. Den blivande maken, i vardagslag nämnd Skedvi-Ivar, såg dagens ljus i Hosjö utanför Falun. 1890 var hans födelseår. I ungdomen, och innan familjen Andersson flyttade till Vikmanshyttan, tjänade Ivar som dräng i Stora Skedvi. På bruket, eller rättare sagt i Solhaga, egnahemsområdet som började bebyggas i slutet av 1920-talet, blev också familjens hemvist så småningom.
Klara var verklig pionjär. Hon, tillsammans med Asta Johansson, var de första kvinnorna i ortens Arbetarkommun. Ingen revolution förstås, men vid den tiden en viktig händelse kring brukskvinnornas rejäla inflytande i samhället. Sex år tidigare hade Klara med om att bilda Vikmanshyttans soc.dem. kvinnoklubb. Och i ett par perioder, tillsammans fem år, var dess ordförande under de första tio åren.
Ivar hade två stora ”skötebarn”: Folkets hus och idrottsföreningen VIF. Under tre år i mitten av 1920-talet var han som folket husföreningens ordförande. Under nämnda tid och kommande decennium ägnade han ortens idrottsliv mycket aktivt.
Makarna Klara och Ivar Andersson lämnade jordelivet under senare delen av 1960-talet. Klara år 1966 och Ivar 1968.