Vass Helge Andersson kom att bli en historisk person – han blev den siste kolaren i Vikmanshyttan. Han innehade ett yrke som drastiskt förlorade betydelse vid mitten av 1950-talet.
Kolarsysslan hade månghundraåriga anor och en mycket viktig betydelse för järn- och stålproduktionen vid bruket.
Många kolare hade varit bolagsanställda, men det fanns också skogsfolk av privat karaktär som försåg vikmansindustrin med kol.
Och mycket kol gick det åt.
Blandkolet – av både barr- och lövträd – användes på flera arbetsplatser som i hyttan, smedjan och diverse värmeugnar. Kolet av enbart lövträd hade stor användning, det maldes till fint pulver och blandades i stålet.
Kolarnas betydelse i dåtida verksamheter kom aldrig till sin rätt. Yrket krävde lång erfarenhet och uthållighet. Det behövs ju inte tilläggas egentligen, men förtjänar gott och väl ett påpekande. det var ett jobb för riktiga karlakarlar. Och en utmärkt representant för kolaryrket var Vass Helge Andersson.
Personalia: Född i Säter i mars månad 1912 och avled 72 år gammal julmånaden 1984.