Då Filip Andersson såg dagens ljus i april månad 1904 bodde familjen i Utah. Efter sex års folkskola i Bya var det dags att börja bidra till familjens väl och den unge Filip hjäpte sin far med allehanda skogsarbeten.
Ytterligare ett antal år hade förflutit när ett erbjudande dök upp från industrin. Ett hårt och slitsamt jobb som valsare i grovverket väntade.
När färdigställningsverket inom Wikmanshytte Bruk behövde förstärka personalstyrkan kom Filip Andersson på tal. Och resultatet blev en drygt två årtionden lång sysselsättning som synare, men främst som utlastare.
Myrtjärns-Filip (”Mysche”-), som hade fick heta till vardags, var begåvad med extra gott ordningssinne parat med stort yrkeskunnande. Därigenom blev rätt man på rätt plats-uttrycket ett faktum vad gäller sistnämnda arbetsuppgifter.
Sammanlagt skrevs tjänsteåren till 53 när pensionen inträdde i mars 1971.
Efter giftermålet med vikmanshytteflickan Nanny Sälgström flyttade makarna till lägenhet på Östra Nygatan. Fyra år in på 1930-talet stod en ny bostad klar i form av egnahem i Solhaga. En välansad och trivsam trädgård tillhörde Filips livselixir och fritidssysselsättning. Biodlingar fanns också.
De sista levnadsåren tillbringade Myrtjärns-Filip på äldreboendet Gussarvsgården i Hedemora. Han gick bort i början av 1993, 89 år så när som på tre månader.