Jon Åman

Jon Åman var en äkta dalkarl, född och uppväxt i Östbjörka by, en mil öster om Rättvik. Där hade föräldrarna en liten bondgård. Födelseåret var 1874.

Arbetat hade Åman fått göra under hela sin levnad, han gick ännu i skolan när han fick göra rätt för sig hemma på gården. Fadern var murare och vistades oftast på arbete i självaste huvudstaden och unge Jon fick därför hugga i när skoldagen var över. Skogshuggning i 14-årsåldern, det var hans första ”riktiga” jobb. På vårarna var Jon med och flottade. Tack vare friskt humör, behövliga krafter och frånvaron av sjukdomar klarade ynglingen Jon Åman av strapatserna.

När Jon var 20 år fyllda köpte föräldrarna ett ställe i Nås utanför Hedemora. Efter ett år som medhjälpare på gården började så med det yrke som han sedan skulle syssla med mesta delen av sitt återstående aktiva liv. Jon började nämligen som murarlärling på bygget av ålderdomshemmet i Hedemora. Förtjänsten? Jo, ”hela” 17 öre i timmen! På den tiden var det svårt att ha murarjobb året om. Jon spenderade därför några vintrar som borrare i Ryllshyttans gruvor respektive byggarbete när Lillforsens kraftverk i Avesta uppfördes. Dåvarande murarsysslor kunde handla om kraftverket i Näs bruk, verkstadsbygge i Morgongåva och sysselsättning i Stockholm.

Efter tio år med bostadsadress Hedemora flyttade familjen till Jälkarbyn, det hände år 1911. Och där blev man kvar. I Vikmanshyttan var Åman murarbas över en handfull murare som byggde smedjan, i tolv år jobbade han under bolaget fram till det olyckssaliga året 1921 då konkursen var ett faktum. Sedan dess och fram till fyllda 70 år arbetade han ”lite varstans” i trakten.

Jon Åman var något av en tusenkonstnär i sina dagar. När han blev gårdsägare i Jälkarbyn rustade han upp således upp gården själv och byggde nya uthus. Familjens åtta barn hade alltid rejäla skodon till hands tack vare faderns kunskaper i skomakeri, för att några exempel på färdigheter.

Som rättvikskarl hade han musiken i blodet. Fiolen var instrumentet nummer ett. Redan som ung byggde han sin första fiol men tyvärr fick han inte tillfälle att spela på den på länge. Där han då bodde betraktades det nämligen som synd att spela fiol och när föräldrarna fick se fiolen trampade de sönder den.

Det gick emellertid bättre i sinom tid. Åman byggde under sin levnad ett tjugotal fioler, mandoliner och gitarrer – och spelade sedermera fiol under alla år. Det blev en hel del spelningar på bröllop och fester, kan vi konstatera.

Under sin krafts dagar var Jon också mycket intresserad av fiske, han höll för det mesta till i sjöarna kring Norns bruk. Fångstrekordet från ett fiskefänge i lördagseftermiddag uppe vid Saxen var hela 40 kilo.

På ålderns höst när krafter och rörelseförmågan svek en hel del sysselsatte sig Jon med att läsa tidningar och böcker. Han gladdes förstås särskilt mycket när barnen kom på besök…

Hedersmannen Jon Åman gick bort år 1960.