Gunnar Alexandersson

På nyåret 1952 flyttade familjen Alexandersson till Vikmanshyttan då Gunnar tog platsen som skogschef. Under hans tid utvecklades Wikmanshytte Bruks skogsbruk till en av landets effektivaste hanteringar.

Från början var det nog tänkt att den västeråsbördige Gunnar, född år 1913, skulle bli jordbrukare eller trädgårdsmästare. Dragningen till skog och mark blev emellertid allt större med åren. Intresset bättrades på under sommarloven då han vistades hos en farbror i Surahammar, som var jägmästare vid bruket där. Redan 1928, vid 15 års ålder, fick Gunnar sitt första praktikantbetyg. Sedan rullade allt på, Skogshögskolan klarades av mellan åren 1934-38.

Första kontakten med förvärvsarbete fick Alexandersson vid Skogsvårdsstyrelsen. Därefter antogs han vid Domänverket och arbetsfälten varierade väsentligt. Fyra-fem år tillbringade han i Norrland och kom därvid i kontakt med skogsarbete i lappmarken. Längtan till hembygden drev honom dock söderöver. Först till Skinnskatteberg och sedan, som nämndes ovan, till Vikmanshyttan där han och familjen blev kvar resten av den aktiva tiden.

Naturen i Bergslagen tilltalade honom speciellt. Även det rejäla folket och deras arbetsvillighet framhölls ofta av skogschefen Alexandersson. Den ansvarsfulla arbetarstammen var en påtalad favör vid rekrytering.

Gunnar fick förmånen att arbeta med Wikmanshytte Bruks skogsinnehav under en tid då arbetet moderniserades mer än någonsin tidigare. Anpassningen till nya maskiner och övrig utrustning gick inte alltid friktionsfritt. I slutändan stod sig dock Wikmanshyttans skogsförvaltning mycket bra i konkurrensen gentemot mellansveriges skogsägare. Ja, så väl att Stora Kopparberg i sinom tid ”la beslag” på de aktuella domänerna. Ett väl godkänt betyg, även om förändringarna var på både gott och ont… Under alla förhållanden kunde Gunnar Alexandersson & Co lämna över en väl utvecklad ”produkt”!

Fritiden ägnade Gunnar gärna åt naturens olika förnöjelser. Ortens skytterörelse låg honom varmt om hjärtat liksom verksamheten inom personalföreningen Uchatius-Gillet.

Åttiofyra år gammal gick Gunnar Alexandersson bort, år 1997.