Aktiebolaget Wikmanshytte Bruk bildades vid årsskiftet 1921/22 sedan tidigare verksamhet gått i konkurs. Och det ska genast sägas, att de första WBAB-åren blev mycket strävsamma. Flera orsaker fanns att brottas med, exempelvis omstart med ny ledning, ogynnsam konjunktur samt att stora delar av vikmanshytteanläggningen hade några år på nacken. Med en plikttrogen och kunnig arbetsstyrka och en positiv och framåtriktad bruksdisponent, Arvid Olsson, tycktes dock utsikterna bli allt ljusare.
”Här skulle produceras stål, som i flera fall tillhörde världens bästa…” var devisen för framtiden.
LITE STATISTIK ÄR PÅ SIN PLATS
Under startåret 1922 hamnade produktionen på blyga 462 ton. Redan året därpå noteras emellertid en rejäl ökning upp till 1999 ton. År 1924 blev ett mellanår med 1250 ton, medan 1925 blev det bästa under hela startperioden, med 3 053 ton. Andelen export uppgick till omkring en tredjedel av tonaget.
Vilka var då de största exportländerna? USA förstås, i topp med en fjärdedel av den totala exporten. Sedan följde i tur och ordning England, Holland, Tyskland och Finland.
Motsvarande värde i faktureringskronor med ovan angivna tonage ger följande noteringar:
År mkr/Sverige mkr/export mkr/totalt
1923 1.278 0.265 1.543
1924 1.015 0.287 1.302
1925 1.670 0.481 2.151
1926 1.300 0.428 1.728
1927 1.410 0.422 1.832
1928 1.655 0.808 2.463
Ganska blygsamma siffror, även med dåtidens mått mätt. Men det skulle bli bättre. Om vi hoppar tio år fram i tiden, till 1938, blev resultatet: 4.272 ton med värde 4.553 miljoner kronor. Ytterligare tio år senare, 1948, blev motsvarande noteringar 5.908 ton och 11.274 miljoner kronor – ett avsevärt förbättrat faktureringsvärde följaktligen…
Vår sifferexercis blir inte längre, vi konstaterar bara att följande decennier bjöd på påtagligt högre noteringar med en si-så-där lönsamhet.
Aktiebolaget Wikmanshytte Bruk gick i graven i mitten av 1960-talet, utan att ens hinna 50 års jubilera. Men det är en annan historia…