Det är på det viset att benämningen en gång uppkom på en arbetsplats inom gamla bruksindustrin, i varmvalsverkets ämnesslip närmare bestämt. Arbetsplatsen tillhörde ett av en handfull ställen som betraktades som minst attraktiva med en arbetsmiljö som uppvisade mycket övrigt att önska. Och så kom någon ”rolighetsminister” på namnet…
Trots att bruksföretaget under tidens gång medverkade till en alltmer acceptabel arbetsmiljö med målinriktat skyddsarbete fanns den negativa stämpeln kvar på en del arbetsplatser.
Det fanns också arbetsmiljöer som fortfarande bjöd på rökiga och mörka lokaliteter men där trivseln var anmärkningsvärd hög – ändå. Bevis på detta kunde utläsas av en mycket låg personalomsättning, exempelvis i smältverket martinen. Ytterligare en faktor kan vi påminna oss som handlar om något av det moderna ordet status – trots hårt arbete med buller, rök, mörker, värme m m. Vi tänker på vad smedjan erbjöd sin trogna personal.
Men det var då det, för sisådär ett halvt sekel sedan eller ännu längre tillbaka i tiden!