Wikmanshytte Bruk startade nyåret 1922. Det nya bolaget övertog då all egendom som tidigare tillhört Larsbo-Norns AB, som tyvärr satts i konkurs. Ny företagsledare blev bruksdisponenten Arvid Olsson, som fick brottas med rätt så dåliga tider. I horisonten såg man dock bättre tider…

1962 gjordes en intervju med tre verkliga brukspionjärer, nämligen Hjalmar Hjulström, Uno Broström och Bror Ulrik Elg – alla har sedan många år tillbaka lämnat jordelivet. Vi ställde tre frågor till den meriterade trion:

• Hur såg Bruket ut vid den aktuella tidpunkten, år 1922?

• Vad bestod samhället av, hur mycket folk fanns där?

• Största förändringen under de 40 åren?

HJALMAR HJULSTRÖM

Hjalmar Hjulström

– Valsverkets tillkomst var säkert epokgörande. Vi fick en krona i timmen i det nya verket. Första beställningen bestod av 50 ton sparkstöttingskenor. En annan beställning som var bland de första var en 500 tonsorder på tråd till metkrokar…

– Annars var ju smedjan och martinen de enda verksamheterna på den tiden. Själva samhället såg ungefärligen ut som idag (i början av 1960- talet). Det är klart att en och annan byggnad kommit till.

– Villabebyggelsen i Solhaga, som är av senare datum (som började exploateras i slutet av 1920-talet) har gjort samhället mera utbrett och trivsamt. Bolaget å andra sidan har utvecklats år från år och ”styret” tycks ha skött investeringarna på ett bra sätt. Men tänk vad tiden går fort…

Uno Broström

UNO BROSTRÖM

– Jo, varmvalsverket kom igång i den här vevan. Tidigare hade Vikmanshyttan hållit sig till smidesartiklar av olika slag. Kontoret, där jag jobbade, fanns då på östra sidan av smedjan. Min sysselsättning bestod av förrådsbokföring. Den sedan flera år nedlagda sågen spelade också en viss roll för bruket och de anställda.

– Omkring 150 man arbetade i stålverket på den tiden. De nu gamla arbetarkasernerna var redan på plats, de första sattes upp på Tallgatan (på 1910-talet). Holmbo-gården minns jag liksom några hus i Byn.

– Största förändringen? Svårt att säga men valsverkets tillkomst utgjorde kanske den smått reformerande epoken i Vikmanshyttans historia. Sedan har uppförandet av olika verksanläggningar kommit allteftersom. Hårdmetallverket i mitten av 1940-talet hör även till de stora utvecklingsmomenten. I samhället har egnahemsområdet förändrat vikmanshyttebilden mest, det har verkligen gått framåt.

Bror Ulrik Elg

BROR ULRIK ELG

– Smedernas ställning, den s k smedsocieteten, har vi hört talas om lite till mans. 14 ofta kolsvarta och smutsiga smeder fanns det på Vikmanshyttan när valsarna kom in i bilden. När det gick som bäst kunde jag tjäna ihop 200 kronor i månaden. Men det berodde mycket på vilka kvaliteter och dimensioner som förekom.

– Brukets omfattning var minsann inte så stor som många yngre bruksbor tror. I och med att valsverket kördes igång kom emellertid flera familjer hit. Uppskattningsvis 300 personer kunde bokföras. Familjerna var barnrika, 5-6 barn var vanligt – inte så sällan ännu fler. Bostäderna var fina efter dåtidens förhållanden men det var också svårt att komma över de nybyggda lägenheterna.

– Mjölkhämtningen vid herrgården och skötseln av renhållningen på bruket – tänk vad tiden har förändrats. Till det bättre! Vi lever ju närmast i ett paradis om jag tänker på gamla tider. Bara arbetstiden avskräcker nuförtiden: rundgång åtta timmars arbete, åtta timmars vila.

Personalia:

Hjalmar Hjulström (1883 – 1967), Uno Broström (1903 – 2000), Bror Ulrik Elg (1869 – 1963)