Bland alla dokument som vi kan visa på kommer här en bild från ”skorstenarnas tid” – de äldre anläggningarna inom bruksområdet försågs ju med nödvändiga utlopp, inget särskilt anmärkningsvärt med detta. Men i alla fall något som gav hela översiktsbilden en seriös och imponerande syn.
Den här bilden kan vara en typisk 1930-tals vy och med största sannolikhet förevigad utifrån den sista hyttan.
Apropå skorstenarna så försvann de en efter en, behövdes helt enkelt inte längre. De hade varit nödvändiga vid koleldningen i ångpannorna, i stället gjorde brännoljorna sin entre och ersatte kolet.
Skorstenen vid martinugnen var den första som revs. Arbetet utfördes varsamt och säkert av murare. Tegelsten efter tegelsten plockades ner uppifrån krönet på skorstenen. Teglet släpptes ner inuti skorstenen och många oskadda tegelstenen återanvändes i andra sammanhang. Denna tidsödande operation övergavs emellertid mot radikalare metoder när skorstenen vid smedjan skulle bort. Ett ingenjörskompani från I 13 i Falun åtog sig nedtagningen. Den aktuella spräng-laddningen visade sig vara alltför stor med påföljd att skorstenen lyfte som en projektil och föll till marken i en formidabel hög av tegelskärvor, grus och damm. Och inte nog med det, hundratals fönsterrutor krossades…
Nyssnämnda manöver, daterad till slutet av 1940-talet, får utgöra en tragikomisk händelse i bruksindustrin mångåriga historia.