Uttalande vid gemensamt sammanträde med företagsnämnderna vid Specialstålverken i Söderfors och Vikmanshyttan den 11 oktober 1976.
”Vi ansluter oss till de synpunkter och krav som framförs i Metalls, CFs, SIF:s och SALF:s brev till stora Kopparbergs styrelse. Vi kräver att Stora Kopparbergs styrelse beslutar enligt följande:
- Överlåtelse av Stora Kopparbergs Specialstålrörelse till Uddeholm enligt föreliggande utredning innebär ingen tillfredsställande lösning för Specialstålverken. Utredningen har inte beaktat alla möjligheter till strukturåtgärder inom branschen och intern effektivisering. Utredningen har heller inte funnit en godtagbar lösning för sysselsättningen på berörda orter. En överlåtelse till Uddeholm enligt utredningens förslag ska därför inte förverkligas.
- Beslut om Specialstålverkens framtid ska föregås av ingående och allsidiga utredningar som klarlägger konsekvenserna av olika alternativ. Därvid ska såväl nuvarande femårsplan för Specialstålverken som samverkan med t ex Fagersta och andra tänkbara intressenter tas upp till behandling. Utredningen ska ledas av en arbetsgrupp bestående av representanter för företagsledningen och de facklliga organisationerna. De anställdas representanter ska ha rätt att anlita externa konsulter. Arbetsgruppen ska ha befogenheter som enligt avtal gäller för ekonomikommittéerna. Tillräcklig tid ska anslås för arbetet. Nära kontakter ska hållas med Jernkontorets specialstålutredning och andra pågående utredningar på stålområdet.
Om beslut fattas om överlåtelse av Storas specialstålrörelse enligt föreliggande utredning har gällande avtal och överenskommelser om samråd och information inte uppfyllts och vi förbehåller oss rätten att ta upp frågan enligt gällande förhandlingsordning.
Vi avser inte att böja oss för den utpressningstaktik som företaget använt, då man gjort gällande att om inte Vikmanshyttan offras faller både Söderfors och Vikmanshyttan.
Företagsledningen har anfört att Stora Kopparberg inte har ekonomiska resurser att klara fortsatt drift och utveckling av Specialsltålverken. Utredningen har dock inte klarlagt om Uddeholm är bättre rustat att långsiktigt trygga sysselsättningen i Söderfors. Uddeholm har stora investeringsbehov i befintlig verksamhet och brottas med egna betydande ekonomiska problem. För att klara finansieringsproblem sysselsättningen är ett statligt engagemang under alla förhållanden nödvändigt. Det har tidigare funnits planer på ett statligt engagemang i Specialstålverken tillsammans med Fagersta. Det alternativet har vi aldrig givits möjlighet att diskutera och värdera.
Företagsledningen har vidare anfört att ett beslut om överlåtelse av specialstålsrörelsen måste ske omedelbart med hänsyn till den oro som uppstått på marknaderna. Om detta är riktigt har företagsledningarna i stora Kopparberg och Uddeholm ensamma ansvaret. De har själva valt att skapa denna oro. Planerna på att avyttra specialstålverken skulle ha tagits upp i de ekonomikommittéer som finns i Söderfors och Vikmanshyttan. Femårsplanen, utredningar om andra alternativ och ersättningsindustri skulle då ha kunnat diskuteras utan tidspress och med hjälp av externa konsulter.
Ekonomikommittéerna har tillkommit bl a för att vara ett forum för diskussioner och utredningar i frågor av den här karaktären. Det är därför synnerligen allvarligt att bolaget inte utnyttjat denna möjlighet. Hade resultatet av Jernkontorets specialstålutredning avvaktats hade rimligtvis också diskussionen kunnat föras i en lugnare atmosfär.
I den uppkomna situationen har företagsledningen ansvaret för att de störningar som möjligen uppstått på marknaderna eliminerats. Man bör snabbt kunna ge kunderna tillfredsställande garantier för fortsatt leveranstrygghet också vid ett beslut i enlighet med de fackliga organisationernas krav.
Den utredningen som föreligger har inte gjorts på ett sådant sätt att det varit möjligt att seriöst diskutera olika alternativ.
De anställdas krav på en genomgång av femårsplanen har avvisats.
Kontakter med Fagersta har inte tagits förrän på ett alltför sent stadium och då på initiativ av fackföreningar och myndigheter. Tidigare utredningar om samverkan med Fagersta och staten har hemlighållits. Möjligheterna att finna ytterligare intressenter har veterligen inte undersökts.
Seriösa försök att skaffa ersättningsindustri har inte gjorts. Då planerna på nedläggning av Vikmanshyttan presenterades hade företaget inte ägnat en tanke åt frågor om ersättningsindustri, trots att den tidigare regeringen gjort klart att neddragningar av sysselsättningen fick ske endast i den takt nya arbetstillfällen kunde skapas.”
Bolagen har heller inte avvaktat den specialstålutredning som sker i Jernkontorets regi och som var avsedd att leda fram till en samlad plan för strukturutvecklingen i specialstålindustrin. Tvärtom har Uddeholm och Stora Kopparberg genom sitt handlande äventyrat möjligheterna att åstadkomma en samlad lösning på strukturfrågorna.
Vi ger oss inte in på att ”betygsätta” handlandet bland nedläggandet av vikmanshytteindustrin. Texten här ovan ”talar” sitt klara språk. Sorgen är måktigt stor fortfarande – ”roligare” var det på 1860-talet när CRU-stålet började tillverkas och bli ett världsledande verktygsstål !!!