”MINNEN AV NÅGRA PERSONER FRÅN MIN FÖRSTA TID I VIKMANSHYTTAN”, NEDTECKNAT AV NILS EDVARDSON

1930 cyklade jag tillsammans med en kompis förbi Wikmanshytte bruk. Vi stannade vid portvaktstugan och tittade in. Vi hörde dunket från smedjan men tyckte inte att det såg alltför inbjudande ut, så vi brydde oss inte om att söka passerkort av överingenjör Berg. Vi trampade vidare mot Sandviken. Vi gjorde rundturer och kikade på bruken. Inte anade jag att jag 20 år senare skulle komma tillbaka, till Vikmanshyttan som inköpschef.

I mellandagarna 1950-51 kom vi med flyttbuss från Uddeholm och möttes vid Skolvägen 4 av Henning Andersson och Helmer Nilsson, som hade värmt upp huset och nu hjälpte oss att flytta in. På nyårsdagen hälsade vi på familjen Carlhäll, som bodde på Björkallén 11 och frågade ut dem om Vikmanshyttan. Carlhäll och jag jobbade på 1930-talet vid Hellefors bruk, han var elingenjör och jag som inköpare.

På morgonen den 2 januari 1951 steg jag in på kontoret och möttes av vaktmästare Johansson. Han visade in mig till disponent Olsson och jag blev välkomnad och anvisad min plats på inköpsavdelningen. Som medhjälpare hade jag Birger Trång och två damer, Birgit Dalbrink och fru von Tell. Eftersom vi vid den tiden anställde mycken finsk arbetskraft fick fru von Tell ofta ställa upp som tolk. Snart flyttade Birger Trång och efter honom kom Uno Forslund. Efter Birgit Dalbrink kom Birgit Blom och efter fru von Tell kom Margit Wester. Vid moderniseringen av huvudförrådet sattes Uno Forslund som förråds- och transportchef.

Överingenjör för stålverket var Erik Tholander, som efterträdde Berg på 40-talet. Tholanders huvudintresse var smedjan där han hade Uno Sundström och senare Lennart Pettersson som basar. För valsverket var ingenjör Alex Blomgren chef och hade valsmästarna Wilund, Sven Wester, Agne Svennberg och Harry Karlsson i nämnd ordning. Och för smältverket och hyttan svarade Nils Hedén med basarna Gustaf Landström, Orsa-Erik Larsson och Hjalmar Lundgren och senare Hugo Karlsson, Gustav Lindblom och Bror Wassén. För kallvalsverket blev Tage Nordström chef. Det var full fart i verken och någon arbetslöshet förekom inte.

På hårdmetallverket var ingenjör Edvard Norström chef med Arne Hult som medhjälpare. För byggnadsavdelningen svarade byggmästare Emil Forsberg med hjälp av Gösta Holst och Bertil Pettersson. Under dem sorterade snickarverkstaden med Ernst Hammarström, Kalle Lövgren med flera. På elavdelningen var Carlhäll chef och hade övermontör Arvid Gröning, bröderna Evert och Gunnar Sandberg till hjälp.

Försäljningschef var Artur Törnquist. Till sin hjälp hade han Alfred Hedström, Bertil Wallertz, Ivar Sättermark, Sonja Karlsson med flera. Så småningom anställdes även Länarth Brötegård. Han visade sig ha mycket lätt att uttrycka sig i både tal och skrift och blev snart ordförande i lokalavdelningen av Industritjänstemannaförbundet, och i tennisklubben och idrottsföreningen. Planeringschef var David Lindborg med hjälp av Ulf Borg och Olle Andersson.

På laboratoriet härskade ingenjör Orup med hjälp av ingenjörerna A.B. Jansson och Klas Norling. Kontorschef var kamrer Georg Dalbrink med Olof Hallbäck, Per Sabelström, Kerstin Möller, Tore Bengtsson och Uno Broström som medhjälpare. I kassan satt Anna Sannas, som i slutet av varje månad delade ut avlöningarna. I verket fick de anställda avlöning två gånger i månaden, i mitten av månaden förskott och den sista i månaden slutlikvid.

Skogschef var jägmästare Rülker, som kort efter min ankomst, flyttade till Värmland. Han efterträddes av Gunnar Alexandersson. För lantbruket svarade inspektor Ingefeldt, efter hans pensionering kom Åke Wångmar.

Nils Edvardson

Till Hedemora gick varje fredag en forbil som hämtade av tjänstemännen i stan beställda varor i affärer och på systemet. Den kallades foran för att den ursprungligen hade körts med häst. Foran upphörde så småningom.

Vad vi roade oss med? Eftersom TV inte var vanlig då än, gick vi på bio i Folkets hus ibland eller på någon revy. Jag minns särskilt en revy med Karl-Gösta Sälgström som bas, Karl Lövgren som humorist, Karin Sandberg som säker aktris och balett med konsumflickorna och andra skönheter i sina vackraste år.

Gillesmästare i Uchatiusgillet var den pratglade Alex Blomgren som höll vårtal vid valborgsmässobrasan och vid midsommarfirandet vid Mojsen. Så hade UG sina kräftskivor på Norns herrgård. Det fanns gott om kräftor i Dräckebäcken under 50-talet.

Vid sitt avskedstal från Vikmanshyttan (år 1953) uttryckte disponent Arvid Olsson sina farhågor för framtiden. Han såg den hårdnande konkurrensen och svårigheterna för Vikmanshyttan med sina små enheter. Hans farhågor besannades ju… Tid som har gått får vi ej åter. Minnen är allt vi har kvar.

Nils Edvardson, den sympatiske och alltid pålitlige inköpschefen med stort intresse för natur och kultur pensionerades år 1970. Han gick bort år 2004, 93 år gammal.