Wikmanshytte Bruks Aktiebolag hade varit verksamt i femton år när köpet av Ulfshytte Järnbruk offentliggjordes. Vid halvårsskiftet var affären i hamn och gällde såväl järn- och träindustrin samt ungefär 15.000 tunnland mark. I Ulfs-hyttan hade den senaste tiden omkring 250 personer haft anställning. Aktie-kapitalet uppgick till 1.75 miljoner kronor,

Tillverkningen av tackjärn omfattade omkring 7000 ton årligen medan till-verkningen av trävarorna uppgick till nära nog 1500 standards.

I Vikmanshyttan ansåg bruksledningen att Ulfshyttans införlivning med WBAB utgjorde ett rejält komplement till rörelsen.

Ulfshytte bruk kunde också uppvisa riktigt gamla anor och det sägs att Gustaf Vasa någon gång på 1550-talet var dess ägare. Tydligen skötte han regentskapet på ett bättre sätt än att fungera som framgångsrik bergsman. Inte heller hans efterlevande, sonen Johan III klarade att åstadkomma ett vinstgivande företag. På 1600-talet kom bruket i ”bättre händer” och och med att köpmannen Petter Kruse kom in bilden. 1628 fick han privilegium att upprätta hamrar, gruvor och en masugn vid Bråvall. Den driftige brukschefen hann att uppföra ytterligare två masugnar, i Norshyttan och Ålshyttan. Han blev sedermera utnämnd till lands-hövding över hela Dalarna, året var 1634.

I det här sammanhang lämnar vi emellertid resterande brukshistoria, men det ska klart fastslås att brukets vidare öden och äventyr liksom omkringliggande bygd omfattas av mycket intressanta inslag och händelser.

Sedan åtskilliga år tillbaka är all verksamhet av det gamla ädla slaget borta i Ulfshyttan. Men historien om samarbetet mellan Vikmanshyttan och Ulfshyttan består.