Carl Reinhold Ulff övertog förvaltningen av Wikmanshyttan, Turbo och befintliga lantegendomar den första november 1849 – och blev därmed den förste disponenten i Vikmanshyttan, boende i Herrgården förstås.

Han gifte sig sedermera med Eva Gustava Classon. Släkten var stor, enbart Carl Reinhold hade tio syskon. För att kunna hysa de stora följen som oftast bodde på det gästfria bruket lät han bygga till de båda flyglarna på herrgården. Det berättas att bland gästerna hade Ulff-sönerna informatorer, döttrarna guvernanter. I kosten hade man även ingenjörer och kontorspersonal.

Förutom Ulffs personliga betjänt förekom två hushållsmamseller, den ena för köket, den andra för mjölkkammaren. Utöver dessa arbetade sex tjänarinnor med varierande göromål. Maten var alltid väl tilltagen, till stor del bestående av egna produkter från den stora och välskötta trädgården. Till detta drack man ett hembryggt öl. Brännvin konsumerades sällan.

Carl Reinholds familj bestod av fem personer, fadern Carl, modern Eva Gustava och barnen Luis, Karl Edvard och Gustav. Det gemytliga hemlivet kompletterades ofta av utflykter till en fäbod vid Acktjärn, där barnen trivdes särskilt gott, ibland med att plocka smultron och hjortron. Och leka förstås. Närliggande Vikmanshytteån tilldrog sig ofta gästernas intresse och där odlades romatiskt bruksliv à la dåtid. I hemmet stod vävningen i högsätet. Mor Gustava var dessutom mycket intresserad av prydnadsväxter, vilket vackra planteringar i herrgårdsparken vittnade om.

Under de ulffska ”regeringsåren” ökade befolkningen kraftigt. I Vikmanshyttan, Jälkarbyn, Nyhyttan och Turbo var invånarsiffran omkring 560 i början av 1870-talet. Den starka expansionen blev dock för mycket för Vikmanshyttans förste disponent. Nedsatta krafter och en svår kris inom järnhanteringen under nämnda årtionde gjorde att alltsammans måste avyttras. Larsbo-Norns AB kom in i bolagsbilden.

PS På annan plats kan den flitige hembygdsälskaren läsa om Carl Reinhold Ulffs enastående insatser i Vikmanshyttan – bland annat om igångsättandet av tillverkningen av det så kallade CRU-stålet som satte Vikmanshyttan på den industriella världskartan.