Östen Jansson

Att hamna på länstidningens första sida kan förstås bero på olika anledningar. I det här fallet handlar det om trotjänaren på Bruket, Östen Jansson. Han råkade riktigt illa ut efter nedläggningen av den gamla stålindustrin 1976/77.Det blev åtskilliga arbetsplatser för Östen innan han slutligen sjukpensionerades 1997. Men dessförinnan fick han ”sparken” inte mindre än fyra gånger. Ett omänskligt skeende som också flera av hans arbetskamrater på varierande sätt drabbades av. Många råkade illa ut men det var ingalunda någon tröst för Östen Jansson.

Den janssonska yrkeskarriären i korthet:
1951 första kontakten med industrin var i vamvalsverket – blev så småningom ställare i mediumverket
1976/77 inte ännu 40 år gammal när nedläggningen av den gamla industrin genomfördes, byte till ersättningsföretaget Isolerglas
1980 nytt byte, till annat ersättningsbolag, Wicum
1983 en kort sejour i Hedemora, hos Hedemora Metall
1986 anställdes vid SSAB-verkstaden i Vikmanshyttan.
1997 sjukpensionär

Till denna tablå ska ett antal beredskapsjobb läggas.

Östen Jansson var tvungen att sluta i förtid, kroppen sade helt enkelt ifrån. Det var ju ”tacken” för att han hade ställt upp ”i alla väder” – så kände han till slut. Det var kanske en liten tröst i bedrövelsen,att han hade hunnit medverka till bruksfotbollens framgångar på 1950-60-talen. Idrotten bidrog till både samhörighet och ansvarstagande.

Än idag går våra tankar tillbaka till den svåra tiden i Vikmanshyttan – till det omänskliga och onaturliga livet som fick bruksfolket på knä och utan någon större framtidstro. Såren kommer sannolikt aldrig att läka, på riktigt!

P S – ett förtydligande: att få sparken vid nämnda arbetsplatser berodde på att verksamheten helt enkelt försvann.