Ett löneavtal vid Wikmanshytte Bruk, daterat 1 februari 1930, har en del intressanta uppgifter – och som förmedlas här nedan. Det rör sig onekligen om ett stycke arbetar- och industrihistoria – en tid som vi allmänt vänt ryggen och inte alls vill kalla ”den gamla goda tiden”…

Avtalstexten berättar till exempel att förste hyttdräng liksom rostugnsför-männen erhöll 54 öre i timmen för sitt knog. Samma förtjänst förekom också för hyttans uppsättare och kolfatare. Förstemännen i degelstålverket fick ut lite mera, nämligen 69 öre. Arbetarna i martinen avlönades dels med timpenning som grundlön dels med ackord, så kallad tonlön. Smältarnas timlön uppgick till 75 öre och dessutom 22 öre per ton.

För de anställda i varmvalsverket och smedjan gällde enbart ackord, varför jämförelserna med ovannämnda löneuppgifter är svåra att göra. Att sedan smederna hörde till de bättre betalda på Bruket var allmänt känt – och kanske accepterat?

Förtjänstläget i allmänhet var emellertid inget att skryta över. Det hörde till bilden att löneförhandlingarna sällan eller aldrig gick arbetarnas väg.

Bolaget tillhandahöll ett antal produkter och tjänster. Kostnaderna för dessa var också reglerade i löneavtalet. En liter nysilad mjölk betingade i början av 1930-talet ett pris av 16 öre. Ribbved kostade tre kronor per kubikmetern medan björkveden var drygt dubbelt så dyr. För elströmmen betalades mellan 15 – 20 öre/kWh, beroende av storleken på uttag. Att hyra två rum på övre botten debi-terades med nio kronor per månad. Motsvarande utrymme på nedre botten kostade tre kronor mera.