av Emil Forsberg

Jag föddes i hjärtat av Järnbärarland där smedernas härdar flammar.
Och växte så fast med oslitliga band vid smedjor, hyttor och dammar.
Ett bergslagsbruk med hammarslag och smedjor, samt forsar som brusar
där har jag gjort min arbetsdag och lyssnat till skogar som susar.

Vi lekte som barn vid små vattenfall. Kring hjulhus där tomtarna bodde.
I hytta och rostugn, kolhus och stall, kring sjöar och dammar vi snodde.
Ett bergslagsbruk med hamrar som slår och rök ifrån kolarnas mila
ett gammal bruk där sägner gå och minnen från seklerna vila.

I skogen vi hörde på fåglarnas sång och dagarna voro så bråda
i hagarna kunde vi gå dagen lång för att hästar och kor beskåda.
Ett bergslagsbruk med vild natur och kuttrande orrar i hagen,
ja harar, älgar och andra djur vi sågo rätt ofta på dagen.

Ett gammalt stålverk med malm och kol. Med smeder som släggorna svingar
och strävsamma människor sega som stål det folket jag hyllningar bringar.
Ett gammalt bruk jag minnas vill det tjusar tankarna mina,
där Vikmanshyttans CRU stål blir till med brukstraditioner så fina.