Hårdmetallverket
Till en början några rader om hårdmetalltillverkningen i Vikmanshyttan. Det rörde sig om en verksamhet som enbart blev ett par decennier lång på Bruket, omskrivet i tid 1947-1868. CRU Hårdmetall utgjorde ett komplement till stål- industrins snabbstål. Tack vare forskning och service-erfarenhet kom hårdmetallen att motsvara dåtidens högt ställda fordringar. Flera konkurrerande svenska företag låg långt framme, Wikmanshytte Bruk satsade en del men kom aldrig i kapp. Det tekniska kunnandet fanns men resurserna lär inte ha funnits.
Det var främst inom den så kallade skärande bearbetningen vid olika verkstäder som hårdmetallen vann mark men också bland konstruktioner där förslitningen var stark.
Edvard Norström
Ingenjör Edvard Norström anställdes i vikmanshyttefabriken, en person med många och framgångsrika idéer. Det var framför allt hans förtjänst att CRU hårdmetallen utvecklades som den gjorde, trots att gehöret och förståelsen inte alltid var den bästa från bolagsledningen.
Ett kuriosum kan vara på sin plats: Från och med hösten 1964 lanserade WBAB ”bilisternas nya livförsäkring”, en däckdubb i hårdmetall. Efter att man testat CRU-dubben på bolagets egna bilar med genomgående goda resultat så var det dags för en storsatsning. Marknadsföring var ordet! Det gick sisådär för dubbförsäljningen. Dubben var de inte ”något fel på” men den ena konkurrenten efter den andra hade däckdubbar att erbjuda. Och så var det det där med resurser igen…
När den totala vikmanshytteindustrin (inkluderande Turbo och Ulfshyttan) drabbades av en lång rad strukturförändringar visade det sig att hårdmetalltillverkningen för förste förlorare. Fagersta AB tog över och flyttade önskad tillverkning till egna domäner. Och detta hände år 1968!
Och så några rader om hårdmetallchefen Edvard Norström. Han kom alltså till Vikmanshyttan år 1947 då CRU hårdmetall kom igång och var dess chef under de tjugoett verksamma åren. Han hade dessförinnan arbetat under en sexårsperiod i Fagersta.
Edvard Norström & kollegan Arne Holmstad
Edvard Norström var född ”på Sveriges framsida”, i Göteborg. Han utexaminerades 1923 från Tekniska högskolan. Under studietiden praktiserade Norström bland annat som kolgruvearbetare i Spetsbergen. Han fortsatte sin utrikes verksamhet efter examen i ett flertal europeiska länder. Och åren 1926-28 var han verksam i ett kinesiskt stålföretag, i mitten av 1930-talet sökte han guldförekomster i Tanzania och Kenya, därefter i Colombia.
Som vi redan nämnt var ingenjör Edvard Norström en skicklig verksamhetsledare och innovatör. Det var han som också skötte utvecklingen i hårdmetallverket med bland annat många gångbara hårdmetallkvaliteter som resultat.
Från fritiden kommer vi ihåg honom som en inbiten bridgespelare – och en särdeles trevlig sällskapsmänniska, när han så ville och det passade.
Edvard Norström tillbringade de sista åren boende i Hedemora, gick bort strax före midsommartid år 1974.