Vass-Helge Andersson

Kolarsysslan hade månghundraåriga anor och var mycket viktig för järn- och stålproduktionen vid Bruket. Många kolare var bolagsanställda men det fanns också gott om skogsfolk av privat karaktär som försåg industrin med kol.

Och mycket kol gick det åt. Blandkolet – av både barr- och lövträd – användes på flera arbetsplatser som i hyttan, smedjan och diverse värmeugnar. Kolet av enbart lövträd hade stor användning, det maldes till fint pulver och blandades i vissa stålkvaliteter.

Kolarnas betydelse i dåtida verksamheter kom aldrig till sin rätt. Yrket krävde lång erfarenhet och uthållighet. Det behövs ju inte tilläggas egentligen, men förtjänar gott och väl ett påpekande: det var ett jobb för riktiga karlakarlar.

Erik, Axel och Gustav – samtliga med efternamnet Jernberg.

Och där vår övergång från allmänhistorien till kolaren själv. Dessa rader kompletteras därmed några insikter kring den person som blev den siste kolaren på Bruket. Han hette Helge Andersson, mera känd under namnet Vass-Helge. Han var och blev en utmärkt representant för kolaryrket. Vi rör oss i tiden vid mitten av 1950-talet då de sista milorna utgjorde slutpunkten – och Vass-Helge blev ”siste man på plan”.

Vass-Helge var född i mars månad 1912 i Säter, bodde mestadels i Norrhyttan och gick bort vid juletid 1984.