Vi känner oss nästan tvungna att visa upp närsluten rubrik, hämtad från en av dalatidningarna av den 18 juni 1982. Löftet om 400 ”nya” jobb var inte längre något att lita på…

Tidningstexten var långt ifrån någon positiv läsning, eller hur:

”Med nedläggningen av specialstålverket i Vikmanshyttan försvann 448 jobb. Idag, nära sex år efteråt, har bruksorten bara 240 arbetstillfällen trots löften om 400 nya jobb.

Sedan Stora Kopparberg tog över bruket för 15 år sedan har 750 arbetstillfällen försvunnit från Vikmanshyttan, som idag har 1200 invånare. Risken är stor att ännu fler jobb försvinner.

Nedläggningen av Isolerglas tidigare i är blev en påminnelse om att Vikmanshyttan måste fortsätta kämpa för jobben och samhället. Inte heller ersättningsjobben är säkra.

Tomma ord
Löftet om 400 jobb var bara tomma ord. Det lät vackert i början, men nu bryr sig Stora Kopparberg inte om Vikmanshyttan längre, säger Anders Sundström, klubbordförande på Wicum.

Vikmanshyttans öde speglar väl det öde som drabbat många orter som levt på basnäringarna malm och stål. Ersättningsindustrier har bara kunnat ge tillbaka en del av de försvunna jobben.

I Vikmanshyttan har tekniken ändå kämpat hårt för att samhället ska kunna leva vidare. Efter förhandlingar och uppvaktningar utlovade Stora kopparberg 400 nya jobb i stället för de 448 som försvann.

Om jag minns rätt var den exakta siffran 408 jobb. Siffran var inte gripen utan baserade sig på en planerad sysselsättning. Men sedan ärr det långt till verkligheten, säger Länarth Brötegård, som arbetat på Wicum och en av dem som kämpat mest för att rädda bruksorten.

Men den som trodde på löftena har blivit besviken. Som mest har Vikmanshyttan efter den stora smällen haft 325 arbetstillfällen. Nu är man alltså nere i 240. 200 jobb har orten förlorat.

När Isolerglas, en skapelse av stora Kopparberg, la ner tillverkningen i februari i år försvann ett 40-tal jobb. Ytterligare ett 20-tal försvinner snart genom tidspensioneringar vid SSAB:s mekaniska verkstad.

Därmed är ortens största arbetsplats nere i ett hundratal anställda mot 145 vid starten våren -78. Mekaniska verkstaden var bland de första ersättningsindustrierna efter nedläggningen av Specialstålverket i september -76.

Gick inte bra
Wicum startades också av Stora Kopparberg på hösten -78 med 15 anställda och målet 75 anställda 1984. Idag arbetar 25 personer på Wicum. Produktionen av storköksutrustning gick inte så bra. Efter stora förluster såldes företaget vid årsskiftet till Electrolux som nu sålt vidare till störste kunden.

När planerna på ett nytt snabbstålsbolag presenterades för några veckor sedan höll Vikmanshyttan andan. Men kallvalsverket som ägs av Fagersta AB med omkring 80 anställda ser ut att klara sig från nedskärningar.

Ytterligare några mindre företag har etablerat sig i Vikmanshyttan. Det är tre företag med drygt 50 anställda och goda framtidsutsikter.

Kampandan borta
Men oron för framtiden är stark. Nedläggningen av isolerglas blev en påminnelse om har bräckligt brukssamhället med 1200 invånare är. En projektgrupp ”Vikmanshyttans frmtid2 startades. Men kampandan från -76 finns inte kvar.

Folk verkar ha gett upp, säger Länarth Brötegård. Politikerna om facken är heller inte tillräckligt på alerten. Vi måste slåss för jobben. Även om det är svårt får vi inte kasta yxan i sjön.

Trots farhågorna för framtiden att ytterligare jobb ska försvinna är läget inte nattsvart för Vikmanshyttan, menar Länarth Brötegård..

Vi har kvaliteter. Här finns duktigt folk, mark, industrier som kan utvecklas och ett hyfsat geografiskt läge. Men det krävs ett systematiskt arbete och en ordentlig näringspolitik i kommunen. Det har vi saknat hittills.”

PS
På samma tidningsuppslag som den text som ovan återgivits fanns en artikel med rubriken. Erik Sundblad:

Vi kan inte stötta med några legojobb!
vi gör vad vi kan, men det är inte lätt att hitta
ersättningsindustrier till Vikmanshytan. Det svarar
Stora Kopparbergs disponent Erik Sundblad på
frågan vad bolaget gör för att uppfylla löftet om
400 jobb till orten.