Bruksjärnvägen mellan Vikmanshyttan och Thurbo spelade under många decennier en viktig roll i dåtidens transportsystem. Från Thurbo fraktades såväl trävaror som den tillverkade sulfitmassan och via stickspår inom verkområdet i Vikmanshyttan skedde alla stålleveranser – för vidare befordran inom landet men övervägande för skeppning utomlands. Stålproduktionen bestod till omkring 70 % av exportgods.
Det gamla bruksloket med fabrikationsår 1918 tjänstgjorde i nära ett halvsekel. År 1967 skrotades det och vid det laget tillhörde vikmanshyttedragaren de äldsta i landet som fortfarande var i bruk. Något nytt lokomotiv inskaffades inte utan Wikmanshytte Bruk hyrde in erforderliga draghjälp.
Och sedan ändrades tiderna. även inom transportsektorn. Långtradarna tog över. Bruksjärnvägen lades ner och så småningom bortforslades även järnvägsrälsen. Så det blev definitivt slut på nämnda epok.
PS nummer ett: I början av 1960-talet genomgick ovannämnda ånglok en renovering ”från topp till tå”, vilket återigen betydde kapacitet på upp till 900 tons last och ”ork” för omkring
250 ton i de svåra uppförsbackarna till Thurbo.
PS nummer två Första loket som användes på bruksjärnvägen hade smek-
namnet Per August.