Det hade inte förflutit mer än ett och ett halvt decennium sedan tillverkningen av degelstålet kommit igång 1860 och CRU-stålet vunnit stora framgångar uti i världen när nästa historiska ögonblick inträffade.
För första gången i vikmanshytteindustrins historia kom verksamheten att ägas av ett aktiebolag. Den skicklige och framstynte disponenten Carl Reinhold Ulff var tvungen att ”kasta in handduken” på grund av sjukdom och Wikmanshyttan togs över av Larsbo-Norns Aktiebolag.
Detta skedde 1875 och disponent Henrik Gahn utsågs leda bolaget som vid denna tidpunkt redan hade fungerat i ett par år.
Nu var det inte enbart Wikmanshyttan som utgjorde Larsbo-Norns AB. Som namnet antyder fanns också andra aktuella verksamheter – i Thurbo, Norn, Larsbo och Ramnäs. Det spridda geografiska läget på de olika anläggningarna visar sig vara av ogynnsam natur. Inte heller rådande depression hjälpte förstås till att få riktig fart på hjulen – och skulderna bara växte och växte.
Nej, flera faktorer gjorde disponent Gahns arbete näst intlll omöjligt. Förluståren fram till 1879 förbyttes dock en vinstperiod (1880-85) men under 80-talets sista hälft var man tillbaka till ”de röda siffrorna”.
Bra tider avlöstes således av dåliga tider. Larsbo-Norns Aktiebolag avslutade emellertid sin sejour i Wikmanshyttan med flera platser med några stadiga vinstår.
1901 övergick aktiemajoriteten i nya händer då grosshandlare Lars Laurentius Liberg förvärvade densamma.
”Priset per aktie lär hava rört sig omkring 300 kr, men det skall hava förekommit att vid denna tid enstaka aktier å auktioner såldes för 10 à 20 kr per styck”, så förmäler en rapport i den vikmanshyttska industrihistorien.