”Dagen är så lång, magen är så svång.
kära oxe gå sakta!
Litet orkar du, assint orkar jag,
och vi skall sträva efter makta.”

När lantbrukarna en vinter körde ved med oxar från holmarna på sjön Grycken, kom de hem med den första vändan klockan två på eftermiddagen. De frågade då inspektor Wall, som befann sig på stallbacken, om de skulle få avsluta arbetet för dagen. Men han svarade bestämt att det var för tidigt. De skulle få lova att köra en vända till.

Men detta blev för drygt för de strävsamma djuren, inte förrän klockan två på natten kom de tillbaka.

Ungdomarna tyckte nog att dessa djur gick för sakta. Men de hörde ihop med sin tid, gamla människor ville inte att det skulle gå fortare. Ovanstående strof – från mitten av 1850-talet, vittar om detta…