Brukspatron Johan Angerstein kom att bli en räddande ängel vad gäller gruvans i Bispberg fortlevnad. Det hände nämligen en katastrofalt ras i gruvan år 1674, så omfattande att gruvan i det närmaste övergavs.

Bergstingsrätten utlyste i slutet av seklet, närmare bestämt 1698, en auktion i Säter då gruvan i befintligt skick skulle gå under klubban. Till två tredjedelar inropades den av brukspatronen Johan Angerstein och den återstående tredjedelen övertogs av dåvarande landshövdingen i Falun, Nils Gripenhielm som sedan ett par år tillbaka var ägare av Nisshyttan.

Tack vare de nya ägarna kom driften åter upptagen och malmen utgjorde i många år Wikmanshyttans huvudsakligaste råvara

Brukspatron Angerstein intog en inflytelserik ställning på orten och hans ekonomiska ställning var säkert mycket god. Han var borgare i Hedemora sannolikt för handelns skull. Denna var nämligen inte fri utan förbehållen köpstäderna, vilka tillkommit för att ordna tillförseln av livsmedel och beklädnadsmaterial till trakter som var i största behov. Särskilt var fall med Bergslagen. Hedemora var Dalarnas enda stad tills Falun fick sina stadsprivilegier på 1620-talet. Praktiskt taget hela Dalarnas handel hade gått genom Hedemora liksom allt järn som exporterades från våra trakter. Allt skulle passera ”stadens våg” och skatt skulle erläggas till stadens kassa. Staden hade förstås i sin tur skyldigheter mot Kronan…

PS Malmen som bröts i Bispbergs gruva var av mycket hög kvalitet. Och den var säkert delaktig i de framgångar som CRU-stålet rönte sedan detta verktygsstål började produceras i Vikmanshyttan år 1860. Det var ju ett degelstål som blev världsberömt. Heja Bispberg, heja Vikmanshyttan!