Kommuniké

Det började med en kommuniké från Stora Kopparbergs Bergslags AB med följande lydelse:

Styrelsen för Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag har beslutat erbjuda aktie-ägarna i Wikmanshytte Bruks AB att förvärva aktierna i Wikmanshyttan på villkor att för varje 5-tal aktier i Wikmanshyttan erhålles 4 aktier i Stora Kopparberg och 2 aktier i trafikbolaget Grängesberg-Oxelösund.

Från ansvarigt håll, d.v.s. från Stora Kopparberg, menade man att bakgrunden till köpet var att Stora Kopparberg och Wikmanshyttan var belägna inom samma del av landet. Dessutom var deras verksamhetsinriktning i många fall likartad, exempelvis ifråga om specialstål, hårdmetall och skogsrörelse.

Samgåendet skulle skapa goda förutsättningar för rationaliseringsvinster och den fortsatta expansionen av bolagets verksamhet. Det sades också, att Wikmanshyttan skulle fortsätta sin rörelse under oförändrad ledning.

Detta hände i mitten av juni månad 1966. Och började ”bollandet” med vikmanshytteföretagets framtid – skulle det tyvärr visa sig senare. Flera anställda reagerade redan från början mot storföretagets övertagande av Bruket men kanske lika många hoppades på en tryggad framtid. De förstnämnda fick tyvärr rätt…

Kommentarerna kring köpet fälldes senare även av dåvarande Stora-disponenten Håkan Abenius – han slog fast att disponent Ture Omberg också i fort-sättningen skulle stå i ledningen och att ingen omdisponering av verksamheten var aktuell för dagen. Det var emellertid klart att en sådan förändring skulle kunna ske på längre sikt. Bästa resultat måste uppnås. Inte minst de stora skog-arna var värdefulla, menade Abenius. Det rörde sig om cirka 18.000 hektar.

Ett meddelande – att betraktas här intill – kom till de anställdas i Vikmanshyttan kännedom, undertecknat av bruksdisponenten Ture Omberg, daterat 20 juni 1966. Utöver vad redan omnämnts här ovan framkom att företrädarna för de olika personalorganisationerna informerats på eftermiddagen den 17 juni och att kallelse till extra sammanträde i företagsnämnderna (i Vikmanshyttan och Turbo) verkställts. Mötet skulle hållas den 22 juni.

Jo, jo det var en ”smäll-karamell” av det kraftigare slaget. Och beräknad brisering lagom till midsommarhelgen och förestående semestertid. Och som vi bekräftat tidigare och i olika sammanhang var detta början till vikmanshytte-industrins sönderfall och nedläggning. Många av de gamla erfarna ”bruksarna” förstod bäst, kom det att bevisas. Stora Kopparberg var endast ute efter befint-ligt skogsinnehav, med resten fick det gå som det gjorde. En litet glädjeämne i den stora bedrövelsen var att det moderna kallvalsverket kunde köras vidare, i annan regi…