I mitten av 1980-talet, närmare bestämt hösten 1986, anlades en liten men naggande god apelgård vid Bruksmuseum. Åtta träd omgärdade av hönsnät (till skydd mot harar och rådjur) planterades på museiområdet. En verklig – och lite annorlunda – kulturgärning hade förverkligats. Vid den tiden var ortens och bygdens hembygdsförening först ute med detta framsynta initiativ. Här skulle gamla äppelsorter få en fristad och räddas åt eftervärlden.

Initiativtagare och tillskyndare av projektet var trädgårdsanläggare Bertil Karlsson i Granbo. Hans kunnighet och erfarenheter gjorde att anläggningen fick en rivstart. I initialskedet planterades åtta grundstammar av sorten Sävstaholm. Ii planeringen ingick fortlöpande inympning av kvistar. Ympkvistarna hämtades från äldre trädgårdar i trakten. Det räknades också med att komplettera apelgården med så kallade A-2-stammar, som också skulle förses med ympar.

Under de följande åren inympades kvistar för ett 15-tal äppelsorter, sorter som funnits (en del finns fortfarande) i Vikmanshyttan med omgivningar – exempelvis Antonovka, Gul Richard, Hedemoraäpplet, Kalmar Glas, Kavlås, Melonäpplet, Oranie, Risäter, Röd Astrakan, Snilsäpplet, Sävstaholm, Särsö, Trogsta, Tynnelse, Åkerö. Av det mera ovanliga slaget ska också Gubbäpplet nämnas, en frukt med särskilda fördelar för” kategorin äldre herrar” med begränsad tuggförmåga, kan vi anta…

Av nämnda sorter är Snils- och Hedemora-äpplen av mycket gammal datum och av speciellt lokalt slag.

De historiska dokumenten kring Hedemoraäpplet säger bland annat:
En skomakaremästare i Hedemora, vid namn C E Sjöberg, fann år 1886 en äppelplanta i en hagbacke vid Brunnsjön. Han tog hand om plantan och planterade den vid sitt hem på Södra Åsen. Redan efter sex år bar trädet stora gula äpplen med röda strimmor. Sorten ympades senare in i ett antal trädgårdar i trakten.

Hembygdsföreningen uti gamla anrika Vikmanshyttan gjorde således en insats för att bevara och förnya gamla äppelsorter. Vilket fint initiativ!