I mitten av 1950-talet dök en diskussion upp i idrottskretsar om en samman-slagning av Vikmanshyttans Idrottsförening och Idrottsklubben Grim uti Ingvallsbenning/Turbo.
Det fanns säkert ett flertal anledningar som aktualiserade frågan: rent allmänt en effektivare verksamhet, ett slagkraftigare representationslag inom herrfot-bollen, ett högre föreningsbidrag från dåvarande bruksindustrin Wikmanshytte Bruk och löfte om anställning av en kvalificerad fotbollstränare. Ja, till och med en konstfrusen isbana för ishockeyspel, belägen vid Karlsvallen i Ingvallsbenning var på tal. Uppkomna transportproblem skulle också lösas.
Allt tycktes få sin lösning, även om det fanns gott om tvivlare bland berörda föreningsmedlemmar och ledare. De utlovade generösa löftena ifrågasattes från och till men det mesta blev man överens om i de båda föreningarna. Och namn-frågan löstes genom en pristävling; det vinnande förslag blev CRU IF – och det var förstås bruksledningen glada över. Det nya namnet associerade nämligen till det vida kända verktygsstålet med beteckningen CRU.
Det formella beslutet togs vid CRU IF:s första föreningsmöte lördagen den 19 november 1960. Förberedelserna för det nya idrottsåret 1961 tog sin början…
På bilden ser vi en ledarkvintett från föreningarna, från vänster Ragnar Karlsson, Erik Romlin, Erik Borg, Henry Ekman och Helge Svensson.
Något av en sens moral: Varken det nya praktiska föreningsarbetet fungerade särskilt väl, inte heller utlovade löften infriades – och då kunde det inte gå på annat sätt – efter några säsonger var man tillbaka i gamla hjulspår.
Likväl med en hel del erfarenhet som resultat – och omnämnda tvivlare fick förstås rätt! Det är egentligen inte särskilt intressant att fråga sig: vem var mest blåögd bruksledningen eller föreningens ledare och medlemmar.