Vävningen har gamla anor i Vikmanshyttan. Redan i mitten av 1920-talet hölls den första vävkursen på bruket, det vittnar ett gammal gulnat fotografi som vi fått ta del av. Vi får emellertid göra ett kvartsekellångt hopp, fram till år 1948, då den första vävstugekommittén bildas.

Ester Sundström - representant för det gamla hantverket

En representant vardera från röda korset, kooperativa kvinnogillet, socialdemokratiska kvinnoklubben och lottakåren utgjorde kärngruppen. En bred mattvävstol skänktes av Wikmanshytte Bruk som också kostnadsfritt upplåt lokal i herrgårdsflygeln. Ändamålet var att vikmanshyttekvinnorna skulle kunna åstadkomma mattor och andra bredare vävar för hemmabruk År 1961 utökades kommittén med en medlem från kyrkliga syföreningen.

När nya pensionärshemmet byggdes lovade Hedemora kommun ställa upp med vävlokal. Den togs i bruk 1962. Vid den tiden var Elsa Karlsson (föreståndare), Margit Broström, Ulla-Brita Forsgren, Marika Hagman och Ulla Ehrenstråhle kommitterade. Via lokal i pensionärshemmet och den gamla bostadsfastigheten Katten hamnade vävstugan i övervåningen på Mojsen. Och efter ytterligare verksamhetsår flyttades vävstugan till gamla gymnastiksalen invid bruksskolan.

En kortfattad historik, kan vi konstatera. Vävstugekommittén, som naturligt-vis varierat under årens lopp, har utfört ett jättearbete att kunnat hålla igång verksamheterna. Liksom i alla bruksföreningar har intresset och därmed aktiviteterna ibland (och oftast) var på topp men det förekommer också tider då engagemang varit sämre.

Lycka till i fortsättningen, det är viktigt att det gamla hantverket kan leva vidare. Och tänka sig, vilken härlig och skapande hobby – och ibland också till stor nytta. Och som verkade som en nödvändighet i brukshemmen förr i tiden…