Redan i Emil Forsbergs barn- och ungdomsår i slutet av 1800-talet kunde familjen Forsberg konstatera att sonen Emil skulle bli en ”träkarl” med många olika färdigheter. Att han skulle få sin utkomst som snickare blev helt naturligt, Och hans färdigheter inom detta skrå resulterade så småningom i ett förmansjobb på Bruket.
Fritiden var ”fullproppad” med aktiviteter. Naturen ägnade han stort intresse liksom en omfattande dokumentation kring människors väl och ve. Detta kunde handla om att författa en dikt eller återge gamla skrönor – eller måla och teckna aktuella händelser.
I det här sammanhanget vill vi visa hans kunnande som träsnidare. Ur ett och samma trästycke snidade han
fram en timmerkörare med sitt timmerlass. Emils djur – exempelvis en älg – tillhörde hans träkonst.
Det berättas också att Emil Forsberg ”gav sig på” att bygga ett per fioler sedan hans kamrater med glimten i ögonen undrat varför det inte hade blivit några fioler. Det avhjälptes ganska snart.