”Tocka fina jäntor” – första och största kvinnliga spelmanslaget i landet

1980-talets spelmanlag, bestående av tolv spelglada och musikälskande flickor.

Som vi redan givit många exempel på redan är den musiktradition som har mycket djupa rötter i Vikmanshyttan. Sång och musik var särskilt förr något av vardagligt fritidsintresse och en betydelsefull samhörighetsfaktor.

Ett utomordentligt representativt exempel på musiklivets bredd och kvalitet utgjorde det kvinnliga spelmanslaget Daldockorna, först och störst i landet kan tilläggas. Laget bestod av tolv medlemmar, de flesta skolade i kommunens musikskola.

År 1980 spelade flickorna för första gången i egen regi. Både repertoar och kunnande utökades snabbt och snart kunde man välja mellan 50-talet allspelslåtar, en flertal för 1-2-3 fioler, visor och ett knippe egna kompositioner.

Fyra av flickorna studerade vid det här laget på musikhögskolor, och fler stod på tur. Detta resulterade så småningom om en karriär inom musiklivet. Uppmärksamheten lät i inte på sig. Engagemangen blev ”hur många som helst” och i TV blev det tal om framträdande i Bosse Larssons Nygammalt.

Höjdpunkten kom när spelmanslaget gjorde sin amerikaresa. Året var 1987.

Vikmanshyttan fick verkligen egna kulturambassadörer, välljudande och färgglada i ortens egen bruksdräkt.

Daldockorna vid en av många spelningar – detta förevigande skedde i juni 1986

Daldockorna bestod av Karin Åslund (Asplund), Caroline Waker (Engvall). Maria Hulthén, Gun Hultén, Helena Lundin, Anna-Karin Kylander (Norlander), Marie Nyberg, Elisabeth Olhans, Carina Suschinski (Stenholm), Lena Suschinski, Karin Yxfeldt samt lagets musikaliska ledare Erna Henriksson.

Och säg den glädje som varar beständigt – eller vad det nu heter – flera av lagmedlemmarna bytte bostadsort på grund av utbildning och arbete. Upplösningen var ett faktum. Men kom-i-håget om en härlig vikmanshyttsk musiksammanslutning lever kvar – och länge till.