fr.v.: Gundborg Lundin, Britta Andersson, Vera Bjernevi, Bitta Edvardsson

”Det fina med” med brukskyrkan var – och fortfarande är i viss utsträckning – att de religiösa och de sociala verksamheterna gick hand i hand. Bruksprästen Göran Granberg och hustrun Barbro var måna om att brukskyrkan med dess olika lokaliteter användes på detta sätt.

En vision som verkligen gick hem. Programmet spann över vitt skilda aktiviteter, vilket vi försökt vittna om i andra sammanhang, och här bredvid bekräftar vi detta med en bild från en keramikkurs i början av 1970-talet. I det sammanhanget kan vi nämna, att kyrkan till och med förfogade över en egen brännugn där alla sorters alster slutbehandlades.

Dessa aktiviteter resulterade i ett flertal mycket skickliga amatör-keramiker föddes och utvecklades. Bilden visar fyra vikmanshyttekvinnor, Gunborg Lundin, Britta Andersson, Vera Bjernevi och Britta Edvardsson, Tyvärr har vi tappat bort namnet på den stående kursledarinnan…

PS
Upprinnelsen till flera omtyckta brukssouvenirer skapades vid och efter nämnda kursverksamhet. Det mest kända bruksminnet stod fru Edvardsson för, den vackra degelvasen.