Det var – och är fortsättningsvis – naturligt att arbetet inom en ideell förening går i vågor – upp och ner. Framgångarnas toppar kan snabbt förbytas i djupa dalar. Inget nytt fenomen alltså men uppmärksammas här i form av en liten inblick i granboföreningens verksamheter vid tiden av slutet av 1950-talet.
Hösten 1958 års höstprogram kom att präglas av en mera offentlig karaktär än tidigare. Därmed var inte sagt att arbetet inom templet försvann. Även enskilda möten fanns inlagda mellan programkvällarna.
En liten titt på kommande höstprogram: första oktobersöndagen bjöds vikmanshyttepensionärerna på kaffesamkväm med underhållning, senare under månaden höll lekafton. November innehöll NTO-DM i frågesport. Den erkände amatörastronomen och tillika templarmedlemmen Elis Dahlgren erbjöd gästerna på en intressant sputnikfärd, i teorin förstås. Sedan följde Systrarnas afton (en sammankomst av mycket gammal tradition), ljusmässa och vidare under julmånaden luciafirande, barnjulfest och nyårsvaka.
Nämnde Dahlgren, som också fungerade som föreningens studleledare, stod i bräschen för ett omfattande studieprogram.
Ingen fara för passivitet i granboföreningens verksamhet. Men för att vara riktigt nöjda från ansvarigt håll önskades en större medlemsanslutning, en av de viktiga ingredienserna för en fortlevnad. Bilden visar dåtidens mest aktiva fyrklöver Erik Torstensson, Gun Lönnqvist (Bjursell), Ingrid Eriksson och Elis Dahlgren.
Som många andra vikmanshytteföreningar med ”många år på nacken” (Wiktoria var en av de allra äldsta – startåret var 1883)) fick verksamheterna läggas ner en tid senare, tyvärr. Den gamla templarlokalen från 1899 blev Granbo bystuga.