Någon idrottsförening fanns ju som bekant inte på bruket kring sekelskiftet 1800-1900. Brukspojkarna bedrev ändå lekar som passade in för de olika årstiderna. Mest brände de boll och slog trissa.

Att bränna boll gick så till att alla deltagare som kunde vara hur många som helst, hade var sin stör av cirka en meters längd. I en cirkel på fem meters diameter gjordes lika många små gropar som antalet deltagare. I mitten grävdes en större grep – dubbelt så stor som de övriga. En utsågs att gå med bollen, som i själva verket var en tom ansjovisburk.

Bollen kastades utanför och sedan gällde det för den spelare som gick med bollen att komma igenom ringen och få ned den i mittengropen. Eller få bollen att träffa någon av spelarna, som då blev bränd och i sin tur fick gå med bollen,

Att slå trissa var också ett populärt spel bland ungdomarna. Man använde en rund trissa av starkt trä, ungefär 20 centimeter i diameter, och spelarna delades in i två lag. Varje deltagare var försedd med en stör. Någon i laget kastade trissan. Kunde deltagarna i det andra laget ej hejda den, fick de retirera till den plats där trissan hamnade. Denna lek försiggick efter en väg och kunde ibland föra deltagarna kilometervis utanför bruket.

I förströelsen kunde även vuxna personer medverka och ibland kunde det gå rätt så livligt till.

Brottning förekom också. Man brottades utan särskilda regler, sådana kände ingen till, utan alla knep och kast var tillåtna. Ett kast som ofta användes var ”limakastet”. Det gick så till att den ene ”brottaren” tog ett stadigt grepp i den andres kläder och kastade sig baklänges på marken – och slängde motståndaren bakom sitt eget huvud.