Vi har i många olika sammanhang låtit berätta om det föreningsliv som en gång i tiden frodades på bruket. Vi vill översiktligt gärna repetera vilka ”huvudingredienserna” bestod av i denna fantastiska livsnerv, titta här:

• sång- & musiklivet
• teater- & revylivet
• jakt & fiske-verksamhet
• nykterhetsarbete
• facklig verksamhet
• politisk verksamhet
• övrigt ideellt & socialt liv
• kyrkligt/socialt arbete (från år 1966….)
• och så idrottslivet

Sönerna Gunnar & Valter,stående, samt Nils & Evert, sittande, tillsammans med systrarna Märta & Helen, stående, samt Dagny & Eva

Då är vi inne på spåret. Genom följande lilla ”redogörelse” som exempel på aktiva bruksbor inom idrottslivet väljer vi att presentera en genuin brödrakvartett, nämligen Evert, Nils, Gunnar och Valter Sandberg. Födelseåren var respektive 1903, 1911, 1915 och 1918 och då letar vi ganska lätt reda på det aktuella tidsperspektivet.

För att ytterligare hitta rätt i rådande miljö nämner vi att idrottsföreningen VIF bildades år 1919.

Äldsten Evert var en av föregångarna vad gäller längdskidlöpningen bland bruksungdomen. Och den första skidtävlingen anordnades 13 mars 1919 och Evert vann ungdomsklassen. Den första – men långt ifrån den sista – pokalen hade erövrats av sandbergarna. Gunnar Karlsson kom tvåa och Herman Hellkvist belade tredjeplatsen. Det dröjde ett antal år innan Evert fick ”brödrakonkurrens”, men den kom när först Nils, sedan Gunnar och sist Valter återfanns i skidspåren.

Under tiden hade en ny sport introducerats inom VIF, bandyn. Evert, Nils och Gunnar medverkade framgångsrikt och brukslaget blev ”riktigt duktiga”, och detta under yttre förhållanden som liknade allt annat än rimliga. Spelet försiggick ju på Vikmanshyttesjöns is och VIF-arna hade sällan vädergudarna på sin sida. Med andra ord, det blev ofta och mycket snöskottning…

För både Nils och Gunnar (fyra års mellanskillnad) blev det också en hel del orientering – och budkavle förekom i viss omfattning. Exempelvis år 1945 då VIF-arna belade fjärdeplatsen vid SM som gick av stapeln i Nyhammar. Förutom sandbergarna ingick Sven Karlsson och Olof Viklund i laget.

Som synes var det mest vintersporter som gällde för kvartetten S. Orientering var undantaget liksom ett visst engagemang till bruksfotbollens fromma för bröderna Gunnar och Valter.

Och så har vi sparat ”meritlistan” för Gunnar till sist. Han visade upp ett intresse, en energi och en stor portion talang vad han nu tog sig före. Störst blev längdskidåkningen med bland annat 21 vasaloppsstarter, fem CRU-loppssegrar, representation inte bara för hemmaklubben utan även några säsonger för Säters IF. Hundratals framskjutna placeringar i skidspåret icke att förglömma. Bandyn, orienteringen, budkavlen, fotbollen har vi redan nämnt. Gunnar medverkade dessutom i bruksishockeyn när det begav sig.

Den här summariska idrottshistoriken, speciellt vad gäller Gunnar, gör ingen av sandbergarna särskilt stor rättvisa, vilket vi ber om överseende för – men ändå i grund och botten en verklig hyllning till idrotts-bröderna.

Tilläggas ska, vid har inte glömt bort det, Gunnars engagemang som adminstration och ledare. Bland annat: VIF-ordförande åren 1949-52, ledamot i ishockeysektionen i slutet av 40-talet, skidsektionens ledare i flera perioder och ett över trettio år lång syssla som ungdomstränare för längdskidåkningen.

Vi vill också notera, med devisen som grund; det ska böjas i tid…, nämligen Gunnars första skidor var tillverkade av morbror och snickaren Fredrik Löfgren, försedda med riktiga bindningar till på köpet. Det kunde väl inte bli bättre start, eller hur?!