Vi hämtar några axplock ur en tidningsartikel från våren 1961, en intressant dokument utav bara den…

”Fria spekulationer i ett storstilat tillhåll för vintersporten för vikmanshytte-borna med flera håller på att övergå i fullaste allvar. Man ”drömmer” om ett vinterparadis ungefär så här:

– en utsökt fin slalombacke med tillhörande skidlift

– en halv mil, varav ungefär halva permanent, slätloppsbana med elljus

– Karttjärn plogas ren, helt eller delvis, för iordningställande av isbana

– skidstugan rustas, servering öppnas och högtalarmusik anskaffas

– parkeringsplatser ordnas

Men det kostar kolossalt med pengar för såväl uppförande som underhåll av dylika anläggningar. Det känner också de styrande inom den nybildade CRU IF (anm: sammanslagning av VIF och IK Grim) väl till. I första hand inriktar man sig på linbanans färdigställande, varigenom en sju-åtta år gammal fråga skulle stå inför sin lösning.

Mycket frivilligt arbete har nedlagts i färdigställandet av linbanan. Linbane-kommitténs ordförande Lars Tiberg är den som håller i trådarna, men de övriga i kommittén och en hel del utomstående ska inte glömmas bort när det blir tal om ett omnämnande av detta slag.

Så långt fakta ur 1961 års dokumentation. Omgående ska konstateras: det var ingalunda fel på ambitionerna och satsningarna hade säkerligen varit realistiska om finansieringen kunnat lösas. Naturtillgångarna fanns, de ideella insatserna kunde skapas men varken idrottsförening, kommun, bruksföretaget – och eventuellt andra privata intressenter ”orkade inte med”. Eller…

Och som vi i olika sammanhang påstått åtskilliga gånger: det blev andra tider även inom vintersporten och fritidssysselsättningen, minst sagt. De kommande nya kraven ställde Vikmanshyttan offside!