Bland de vikmanshytteföreningar som såg dagens ljus under 1900-talets första årtionde hör fackföreningen Järn och Metall. Tiden kändes mogen för att organisera sig på den allt större arbetsplatsen i Vikmanshyttan, stålindustrin. Den 26 maj 1907 samlades medlemmar inom Vikmanshytte-Turbo ungdomsklubb och beslöt att göra slag i saken och bilda en lokalavdelning.

FÖRSTA MEDLEMMARNA

Metallveteraner

Och redan söndagen därpå, den 2 juni, hölls möte hos Johan Söderlund i Utah. Till denna sammankomst hade en kommitté lagt ner ett framgångsrikt rekryteringsarbete. Inte mindre än 37 arbetare hade nämligen tecknat sig för medlemskap.

Den första styrelsen kom att bestå av Emil Elg (ordförande), Uno Berglund (vice ordförande), David Lindborg (sekreterare), Adolf Larsson (vice sekreterare) och Axel Sundström (kassör). Möten hölls i regel en gång i månaden, hemma hos nämnde Söderlund. I början av andra verksamhetsåret fick avdelningen hyra templarlokalen i Granbo. Möten öppnades alltid med någon kampsång: Arbetets söner, Internationalen m. fl. Man diskuterade livligt och i slutet av året slöts det första avtalet med bolagsledningen.

STRIDENS ÅR 1909

Så kom det stora stridsåret 1909, och det blev också den första striden för avdelningen. När kraftmätningen bröt ut i augusti blev striden enhetlig för såväl organiserade som oorganiserade anställda. Två gånger i veckan avhölls sammankomster där solidariteten satt i högsätet.

Men, efter några veckor föll några oorganiserade till föga och började arbeta, liksom senare även tre organiserade medlemmar. De övriga förde emellertid striden till slut. Några trakasserier förekom inte efter strejken utan samtliga fick återgå till sina arbeten.

KRISTID

Styrelsen 1930-32

Knappt tio år senare började kristiden på allvar göra sig gällande. Livsmedelsfrågan var det mest överhängande problemet. Bolaget ordnade med barnbespisning där skolbarnen fick ett mål mat om dagen. De ungkarlar som så önskade fick äta på brukets matservering.

Med 1921 års ingång kom arbetslösheten, först med förkortad arbetstid och sedan fullständig permittering. Förhandlingar fördes med bolagsledningen om att de arbetslösa skulle slippa betala hyra men bolaget avslog begäran. Arbetarna skulle istället få betala av skulden med mindre belopp i månaden.

DE SOM BEREDDE VÄG

50-årsjubileum 1957

Bland pionjärårens ordföranden bör dessutom nämnas Erik Andersson, Fredrik Sundström, Einar Karlsson och Ruben Elg. Avdelningen meste kassör var Axel Johansson. Men många var de funktionärer som offrade av sin tid för att bereda väg för drägligare arbetssituationer och ett rättvisare socialt liv.

Naturligtvis kom de ekonomiska frågorna som oftast i fokus, men även arbetsmiljön och de sociala förhållandena väckte med jämna mellanrum en hel del irritation från arbetarnas sida. Avdelningsmedlemmarna fick, så att säga, inget gratis men strävan att göra ett fullgott jobb och en pliktkänsla som sällan sinade gav i alla fall ibland intryck på arbetsgivaren.