Musiker-Erik Eriksson hade som dirigent och musikledare en stor andel i vikmanshytekårens musikaliska kunnande och konserterna, varhelst de gick av stapeln, mottogs alltid av en entusiastisk publik. Musikerna var skickliga och ”Musiker’n” hade förmågan att locka fram det bästa hos dem.
En för kårdirigent särskild stor högtidsstund inträffade under Gustaf VI Adolfs Eriksgata år 1952 då bruksmusiken flödade som aldrig tidigare. Ett oöverträffat minne såväl för Musiker-Eriksson som övriga aktörer. Vi påstår också att det var fråga om ”lön för all möda” som kom i dagen genom bruksmusikens mångåriga engagemang.