Valborg och midsommar har under årtionden firats i Vikmanshyttan med stor anslutning från bruksbor och tillresta. Ur dessa traditionella festligheter växte ortens och bygdens hembygdsförening fram – Vikmanshyttebygdens Traditioner. Starten skedde 1979. Merparten av stålrörelsen som hade lagts ner under åren 1976-77 bidrog säkert till ökad samhörighet och förstärkt hembygdskänsla.

Nödvändigheten av ett bevarande av ”gamla Vikmanshyttan” stod klart för många av den befintliga befolkningen. Mycket av tidigare generationers insatser, oftast under stort engagemang och personliga uppoffringar, skulle tas vara på och förvaltas vidare. Var kunde man i andra sammanhang hitta en så genuin grund att stå på…

I den nybildade föreningens stadgar, första paragrafen, hittar vi en övergripande ”programförklaring”, allmänt hållet men ändå med flera konkreta intentioner. Eller vad sägs: Syftet med föreningens verksamhet är att värna om och vårda hembygdens miljö och dess kulturarv och föra detta vidare till kommande generationer.

Detta sker genom

• att bevara genuina traditioner och om möjligt skapa nya bestående kulturella aktiviteter
• att ge bygdens kulturliv stadga och rikare innehåll
• att dokumentera intressanta föremål, handlingar och skeenden med anknytning till bygden i nutid och i gången tid
• att befrämja kunskapen om och känslan för hembygden och dess ur historisk och kulturell synpunkt värdefulla traditioner
• att samarbeta med kommunala organ och kulturorganisationer inom verksamhetsområdet samt stimulera till initiativ som gagnar bygden och dess utveckling

Hembygdsföreningens första styrelse bestod av en septett bruksbor, fyra kvinnor och tre män. Länarth Brötegård åtog sig ordförandeposten, Sonja Karlsson utsågs till sekreterare och Maj-Lis Back ansvarade för ekonomin. Övriga ledamöter blev Hans Olsson, Gun Bjursell, Göran Elg och Eivor Fälth.

Det blev ett bra lagarbete från första stund. Och nämnda ledning fungerade under de fem första åren. Det var inte bara valborgs- och midsommarfirandena som ”räddades” för framtiden utan många nya initiativ och aktiviteter sattes också i verket. Det blev en start på verksamheten som ingen ens vågat drömma om.

Ett bruksmuseum stod klart redan efter två år
Föreningen fick en rejäl gåva av det STORA företaget i Falun. Skänken bestod av den gamla snickarverkstaden och oljeboden med tillhörande markområde. Och därmed skapades de första förutsättningarna för ett aktivt och meningsfullt föreningsarbete. Man kunde förverkliga tanken på ett bruksmuseum.

Ekonomiska resurser ställdes till förfogande från Stora Kopparberg och Hedemora kommun och en imponerande mängd frivilligtimmar lades ner på ombyggnad och iordningställande.

Bruksmuseum kunde invigas midsommaren 1981 i samband med ett hejdundrande firande av traditionell midsommar och Bygdens dag. Det var för övrigt andra gången som bygdens dag anordnades – den första hembygdsfesten ägde rum i juni 1979, i föreningens verkliga ”barndom”. Bruksmuséets annex (oljeboden) stod klart och öppnades 1983 och en hembygdsfest nummer tre genomfördes året därpå.

Bruksmuseum har successivt vuxit ut på flera olika plan. Nio byggnader återfinns på anläggningen: Museum (f.d. snickarverkstaden) år 1981, annexet (oljeboden) år 1983, Källströmska smedjan (1989), Angersteinska huset (f.d. Angersteinska smedjan) år 1992, Kornskruven (1993), Bagarstugan (1994), Ved- och redskapsboden (1995), Hantverksstugan(f.d. tvättstugan) år 1996 samt Utescenen (2001). Satsningen på utemiljön har bland annat resulterat i gammaldags gärdesgårdar, storslagna grönområden, gammeldags växter i ett flertal rabatter,samt apel- och örtagårdar.

Ortens hembygdsförening, Vikmanshyttebygdens Traditioner, har ju kunnat fira 25-årig tillvaro – och vi hoppas på fortsatt framgångsrikt arbete i många, många år. Det är den anrika orten Vikmanshyttan och dess omgivningar verkligen värda…

Vi höll på att glömma en sak: vikmanshytteföreningen kunde i samband med 25-årsdagen glädjas åt ”presenten” Hedemora kommuns största hembygdsförening!

Vikmanshyttebygdens Traditioner har verkligen fungerat som en ideellt arbetande förening. De bästa resurserna har bestått av alla sorters personliga insatser, det är helt imponerande! Utan dessa uppoffringar hade inte man kunnat visa upp ett mycket framgångsrikt resultat under en kvartssekellång verksamhet.

Vi vill gärna förmedla listan över föreningens mesta styrelsefolk under denna period (de första tjugofem åren) enligt följande:

• Länarth Brötegård, 25 år – som ordförande
• Eivor Fälth, 24 år – styrelseledamot
• Hans Olsson, 17 år varav 12 år som vice ordförande
• Anita Brötegård, 17 år varav 15 år som sekreterare
• Hans Andersson, 15 år – styrelseledamot
• Kjell Gustafsson, 14 år varav 11 år kassör och 3 år vice ordförande
• Gun Bjursell, vardera 2 år som sekreterare respektive kassör
• Anna-Carin Danielsson, 9 år – styrelseledamot
• Maj-Lis Back, 8 år – kassör
• Bengt Nilsson, 8 år varav 4 år vice ordförande
• Tommy Arvidsson, 8 år – styrelseledamot
• Göran Elg, 6 år – styrelseledamot
• Inger Holmström, 6 år varav 1 år kassör

med flera, med flera – som exempelvis Mikael Olsson med 13 år som aktiv styrelsesuppleant. Evenemangsansvariga har också under årens lopp lagt ner mycken tid och stor möda: Stig Holmgren, Hans Olsson, Ingegerd Ahlbom, Eivor Fälth för att nämna några …

Avslutningsvis visar vi några bilder från den gångna verksamheten. Underrubriken blir FOLKET I CENTRUM VID BRUKSMUSEUM: