Här följer en liten rapport från ”livet och rörelsen” på Vikmanshyttans nöjes-etablissemang från början av 1960-talet. Med tidsperspektivet ”ett något mer än 20-årigt Folkan” (huset invigdes ju på våren 1939) var de olika verksamheterna av imponerande omfattning och innehåll.

Dåvarande nöjespappan och FH-basen Albin Andersson låg minsann inte på latsidan. Han hade också skaffat sig en pålitlig arrangörsstab som gjorde bruks-palatset till ett av mellansveriges främsta dansställen.

Nöjessäsongen hösten 1961-våren 62 bjöd på digert program.

För DANSENS VÄNNER hölls premiären i mitten av september, med gammaldans. Under säsongen gästades danpaviljongen bland annat av Leif Kronlunds orkester, Gnesta-Kalles och Eriks Öst, alla vid två tillfällen. Två nya västeråsorkestrar fick den dansanta publiken stifta bekantskap med, nämligen Thore Hallings och Lasse Nilssons. Största attraktionen blev den svarta orkestern Ken Hunters Combo, ett USA-band som var på turné runt om i Europa.

Och till sist nämner vi husbandet, Eric Ahlans orkester, som återkom vid inte mindre än sex tillfällen. Alltid med fulla hus som följd. Totalt sett blev det tal om 35 danskvällar!

Traditionen med operett- och teaterbesöken från kungliga huvudstaden levde vidare. I januari månad var det premiärdags i Dalarna med operetten Sista valsen med de för vikmanshyttepubliken huvudrollsinnehavarna Gunhild Gråhns och Arne Andersson. Ensemblen bestod av 26 personer. Första söndagen i mars framfördes i Max Hansens regi komedin Levande ljus med Lennart Gregor i manliga huvudrollen. Och så vidare, det blev det ”liv och rörelse” som utlovats. Det bästa underhållningsprogrammet hittills, konstaterade Folkan-Albin Andersson efteråt.